Nä inte min egen! Faktiskt…

Det finns en kille här i området som är känd för att bråka och mobba andra. Han är ganska stor för sin ålder och han använder sig av mycket fula ord. Vad jag vet så slåss han inte så ofta, trots att han ständigt hotar med det, men barnen tycker att han är obehaglig iallafall.

Benjamin råkade ut för honom för ett par år sedan. Då pratade Jonas med killen och han lät Benjamin vara ifred.

De senaste månaderna har han varit på Simon och hans bästa kompis Marcus. Han förstörde Simons nya keps som han fick av sin pappa, tog den av Simons huvud och smetade in den med lort från fingrarna. Trots Vanish och ett antal tvättar är det fortfarande inte ren!
Han har tryckt ner Marcus i en lerhög och kladdat in hela honom med lera. Marcus hade helt nya shorts på sig och blev jätteledsen.
För ett par veckor sedan hade han en hund med sig när Simon stötte på honom, en Pitbull-liknande ras, som han försökte bussa på Simon!
Som tur var är Simon hundvan och satte sig på huk och hälsade på hunden istället som tack och lov visade sig vara snäll, men så gör man bara inte! Jag blev vansinnig när jag hörde det men eftersom jag inte visste hur killen såg ut, vad han hette mer än förnamnet, vad hans föräldrar hette eller var han bodde så bad jag Simon ringa mig så fort han såg honom någonstans.

I förrgår ringde han, just när Jonas och jag var på väg hem.
Då hade han försökt bråka med Simon och Marcus och när Simon tog upp telefonen för att ringa mig blev han retad även för det.
Han hann ha sönder däcket på Marcus cykel innan han stack!

Vi letade efter honom runt skolan där han varit men vi såg inte en skymt av honom.
Simon och Marcus gick omkring i området för att kolla om de såg honom och Jonas och jag åkte hem. Efter en stund ringde Simon och sa att de hittat honom, längre ner på området.

Jonas och jag gick på en gång, nu skulle vi prata allvar med killen!
Hittade på honom när han stod och sprutade våra killar fulla med vatten med en vattenpistol. Ingen farlig grej direkt men lite skoj att vi tog honom på bar gärning. När vi kom sa han -Shit också! och började gå iväg…

Vi fick hejd på honom och han fick sig en rejäl utskällning. Grannarna stod på balkongerna och tjuvkikade. Det skiter jag i!
Han ska låta våra pojkar vara ifred!
Bråka med mina ungar och du får en arg mamma!!!!

Jag brukar inte lägga mig i, barnen får oftast lösa sina konflikter själva, men när det kommer till att de har sönder varandras kläder, cyklar mm, bussar kamphundar på killarna mm, DÅ FÅR DET VARA NOG!
Killen ifråga mumlade lite och såg ganska skärrad ut och nu hoppas jag innerligt att han låter bli killarna, för om han inte gör det så blir det en polisanmälan nästa gång! Och ett snack med föräldrarna!

/Nu ska jag åka till jobbet…