Så var det dags igen!

Imorse, precis när jag skulle sätta mig och jobba vidare med en hemsida, dog nätet.
Efter en koll ute i hallen (och några tankar i huvudet; har vi betalat räkningen? har proppen gått? kan det vara strömavbrott?) så insåg jag att ”modemet” var kolsvart (vanligtvis så lyser det en hel drös med lampor på den).

Det har varit så en gång tidigare och då var det fel på strömadaptern så jag kilade över till Ulla och lånade hennes men det funkade inte heller.

Jag fick ringa Kopparstaden och sen till Alltele för att göra en felanmälan, som nu ska skicka ärendet vidare till iTux som är leverantör av nätet. Och de ska i sin tur skicka ut en tekniker.

Vi har haft med iTux att göra tidigare och det gick ju sådär… så jag är inte speciellt hoppfull.
Enligt Alltele skulle det ta 3-4 arbetsdagar innan teknikern kom.

3-4 dagar UTAN INTERNET! MINST! Gaaah!

Nu kan jag i och för sig surfa via telefonen och iPaden men jag kan inte jobba och jag behöver jobba!
Och vad ska jag annars pyssla med hela dagarna? Jag kan ju inte direkt ägna mig åt städning och donande här hemma för om vi ändå ska flytta om ett par veckor så känns det rätt meningslöst.

Vi var nyss till grannen och lånade deras ”modem” för att testa men det verkar vara så att de är programmerade för varje lägenhet så det skiter sig det med.

Nä nu ska jag ladda ner en film och lägga mig i sängen och glo på (haha det där var ju kul! Ladda ner…)

I helgen har vi bara varit…

Min stackars man har jordens tandvärk så han gör inte så mycket annat än proppar i sig smärtstillande, gurglar nåt supermedel, sover, vilar och värmer min ”rispåse”.

Jag har jobbat med hemsidor och lagat mat. Åhh vad skönt det är med en matlista!!!
Vi går inte slaviskt efter den men jag vet att vi har ingredienser för mat i 2 veckor så jag kan välja från dag till dag. Igår gjorde vi hemmagjord pizza och idag lagade jag heta pannbiffar med stekt potatis.

Idag fick jag ett ryck och klippte ner Maxi. Jag skiter i att det är kallt, han är så varm av sig så han lider nog inte. Dels så han har en jäkla underull och tät päls även fast den är kort numer och dels så dör han snart av värmeslag här inne!
Det finns ju täcken!

Maxi MED päls

Sen fick sig både Daniel och Maxi en varsin kloklippning och efter det ett bad. Nu ligger de i vår säng och luktar gott!

På tal om kylan, fyyy tusan vad kallt det har varit (nu är det bara -8). Japp, jag bor i Sverige, men jag tycker ändå inte om när det blir kallare än minus tio. Och näää, jag har inte möjlighet att flytta till ett varmare land så jag anser att jag får klaga! Så det så!
Men nu hoppas jag att det vänder för jag vill ha vååår!

ALLA DELTAGARE

Laurentsio Pettersson
Ålder: 31.
Bor: Bollnäs.
Funktionsnedsättning: Föddes med korta ben utan knäled, har fyra fingrar på höger hand.
Största utmaningen: ”Att ta mig 150 mil. Jag har både gått och ibland lånat ut min rullstol till de som behöver. Det var svårt för mina fötter.

Masoud Owji
Ålder: 30.
Bor: Göteborg.
Funktionsnedsättning: Svårt brännskadad efter Göteborgsbranden 1998. Förlorade ett öga och vänster underarm.
Största utmaningen: ”Jag minns en dag då jag kollapsade på grund av vätskebrist. Då mådde jag dåligt.

Samsey (John) Saine
Ålder: 32.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: Föddes utan armar, har två fingrar på höger axel.
Största utmaningen: ”Jag tog mig igenom en dag i taget, lade den bakom mig och så var den borta ur systemet. Det var mitt sätt att ta mig igenom det, för det var så tufft.

Harald von Koch
Ålder: 44.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: Föddes med ett för kort underben, en extra led och droppfot.
Största utmaningen: ”Slutet. De sista dagarna var extremt jobbiga, för det var så svåra stigningar och vi var i öknen.

Dennis Junge
Ålder: 23.
Bor: Kristianstad.
Funktionsnedsättning: Drabbades av en hjärnblödning vid födseln och fick en cp-skada. Har även perceptionsstörning och fyra gånger högre förbränningsnivå än normalt.
Största utmaning: ”Eftersom jag bränner cirka fyra gånger mer än andra, tog min energi slut på en sekund.

Leif Axelsson
Ålder: 58.
Bor: Helsingborg.
Funktionsnedsättning: Armarna och benen är amputerade efter en blodförgiftning för 11 år sedan.
Största utmaningen: ”Det var att dricka ordentligt. Jag kollapsade en gång och blev nästan anfallen av en elefanthane när jag låg där utan proteser. Då blev jag rädd.

Malin Gustavsson
Ålder: 41.
Bor: Göteborg.
Funktionsnedsättning: Synskadad med ungefär 10 procents syn, föddes med diagnosen albinism.
Största utmaningen: ”Det var när vi gick genom sanden och rullstolarna fastnade. Vi fick skjuta på och det var uppåt 40 grader varmt. Det var tungt.

Madelene Lundberg
Ålder: 26 år.
Bor: Knivsta.
Avled hastigt efter en ridolycka i oktober, men syns ändå i programmet.
Madelene hade vänster ben amputerat efter elakartad cancer i vänster underben.

Lena Nordqvist
Ålder: 28.
Bor: Uppsala.
Funktionsnedsättning: Ryggmärgsskadad och rullstolsburen efter en svår olycka med en lastbil.
Största utmaningen: ”Det var att behöva be om hjälp. Jag tycker om att vara självständig, men ibland var terrängen jättesvår och man klarade det inte.
Lenas blogg >>

Anna Sköld
Ålder: 31.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: 10 procents syn utan linser sedan födseln.

Wow, vilken serie! Jonas, jag och Benjamin fastnade totalt framför alla tre avsnitt igår kväll.
Vilka kämpar!

Jag tror att det är nyttigt att se hur de får kämpa med vardagliga uppgifter som vi anser vara självklara. Just därför var jag så glad att Benjamin ville titta med oss, för att ändå känna lyckan i vardagens ”självklarheter”. Att kunna gå utan problem, att kunna äta själv, att ta sig fram osv.
När det är kämpigt för honom med hans osynliga handikapp kan han tänka tillbaks till andra som ”har det värre”. Det får en att bli lite mer ödmjuk.

Tack för tipset mamma

Har ni inte sett programmen ännu så finns avsnitten på SVT Play >>

Yihoo!

I förmiddags var jag på uppföljningsmöte i Benjamins skola och resultatet är lysande!

Han har gått på ALLA sina lektioner, han jobbar på bra, han är trevlig och samarbetsvillig och han klarar av sina mål!!!!

Jag är sååå glad! Äntligen!

Alla var chockade och öste beröm över Benjamin och soc beslutade att dra in både intensivstödjare (som B inte alls ville ha) och även den löpande kontakten med dem. Jag skulle höra av mig om jag behövde dem och det känns ju 100 gånger bättre än att behöva springa på möten där varje vecka!

Och Benjamin får se konsekvenserna av att han sköter skolan. Då ”försvinner” (nästan) alla jobbiga möten osv.

Dessutom fick jag beröm över att jag har en så trevlig, härlig och artig kille, vilket självklart glädjer mitt mammahjärta lite extra

Tänk om de hade lyssnat på mig redan för 1 1/2 år sedan!
Jag känner ju mitt barn bäst… Men ok, bättre sent än aldrig och visst kan väl även Benjamin ha vuxit upp lite.

Vi kör vidare på samma schema i 4 veckor till och sen plussar vi på någon timme på schemat. Han har kommit ikapp med massor och trivs superbra med att jobba med sin assistent så det känns kanon!

Imorse ringde snickaren angående våra golvbyten i vardagsrum, hall, kök och sovrum.

Vi funderade på hur vi ska lösa det rent praktiskt men eftersom vi inte har någonstans att ta vägen de veckorna det tar så kom vi överrens om att prio ett var vardagsrummet.
Och att vi får flytta ut vår säng till köket (!) medan de river upp och lägger nytt golv. Möblerna kanske vi kan magasinera i något förråd så länge?

Och så tar vi resten av golven senare. Även där är det lite bökigt eftersom hela köket behöver rivas ut.
Utan kök i en vecka!?

Strax efter att jag pratat med snickaren ringde nån tjej från kontoret och frågade om vi inte ville flytta istället!

Näää jag vill inte flytta!
Vi trivs ju med vår lägenhet (till viss del) och området. Vi har precis fått en helt ny stor fin altan, vi har gräsmatta och en skogsdunge utanför, perfekt för vovvarna.
Vi har gjort om hela klädkammaren till ett kontor, vi har byggt upp en vägg i barnens rum, målat ett stort träd i vardagsrummet…

Nä vi trivs här! Och vi har ju faktiskt valt att bo så här trångt just för att vi trivts med läget, annars hade vi ju kunnat hyra en fyra någon annanstans lika gärna.

Det andra alternativet är att vi blir evakuerade tillfälligt, i ca 2 månader enligt henne, så att de får göra klart allt här.
Och då gissar jag på att vi öven kan få ommålat i kök, hall och badrum eftersom det ändå är dags.

Men, åhhh suck vad jobbigt!
Visst, vi får hjälp av en flyttfirma men det blir ju ändå en massa merjobb. Jag vill inte att främmande människor packar mina saker!

Och internet? Haha, det var min första tanke. Vi kan ju inte bli utan nät! Visst, det går väl att flytta men… Man vet ju hur smidigt det brukar gå!

Och jag går inte med på att de ska renovera mitt i sommaren!
Jag vill kunna sitta ute på vår altan!

Knölig hyresgäst? Japp!
Jag gnäller över att det ser hemskt ut här inne men när de vill fixa det så tycker jag att det blir bökigt! Haha…
Vad bekväm jag blivit! För 10 år sedan hade jag bara skrikit JAAA…!
Men nu tänker jag bara på allt merjobb…

Jag funderar faktiskt helt ärligt på att de bara ska få fixa vardagsrumsgolven och att vi struntar i resten.
Det har ju gått alla dessa år så skit det samma egentligen.

Vi kan själva lägga in ett klickgolv i hallen när vi får råd och köksgolvet är inte så hemskt förutom att det knarrar.
Simons golvmatta går snabbt att byta så det kan dom fixa utan allt för mycket knöl.

Åhhh jag vet inte…?

Nu ringde hon igen!

Om 2-3 veckor får vi flytta till en evakueringslägenhet, bara ett par gårdar bort.
Lyckligtvis finns det även altan i den lägenheten, fast tyvärr in mot gården. Men jag kan iallafall gå ut där för att ta mig en kopp kaffe i vårsolen sen.
De räknar med att arbetet med golven kommer att ta ca 2 månader.
Jag påminde om att det var dags att få det målat i kök, hall och badrum också så då plussade hon på någon vecka.

Om vi alltså får flytta ut härifrån i slutet på februari så borde vi alltså kunna flytta tillbaks någon gång i mitten på maj, och det känns ju ändå rätt okej.
Flytta tillbaks till en fräsch nystädad lägenhet inför sommaren låter ju inte helt fel faktiskt…

Vi får som sagt hjälp av en flyttfirma, både med att packa och packa upp allt. Usch, jag vet inte vad jag tycker om den biten egentligen…? Men man måste väl få packa själv också?

Det största problemet just nu är INTERNET!
Jag är ju beroende av att ha nät i och med mitt jobb, och jag tror inte att barnen eller Jonas klarar sig så bra utan heller.
Kopparstaden har inte dragit in nät till den lägenheten utan hon föreslog att de står för ett mobilt nät under tiden.
Men då är det ju bara jag som kan använda det och det blir nog inte så poppis…

Jag tycker att de kan betala inkopplingsavgiften för nät (500:-) och även flytten fram och tillbaks av vårt befintliga nät.
Hon skulle kolla upp det…

Nää, nu ska jag springa ner på möte i skolan. Önska mig lycka till, än en gång.