Hmm, min dotter har gått och köpt sig ett par HÖGklackade skor för sin månadspeng!

Vinter, 12 år, högklackat… Behöver jag säga mer?!

Men jaja, det är hennes pengar så hon får väl halka omkring på dem då. Kanske lär hon sig något också på vägen…?

Men, snygga är de!

Och ja, jag gillar att fota närbilder

När jag ändå luftade kameran för att fota semlefotona så tänkte jag försöka få något fina mamma-dotter-kort på mig och Paulina. Det gick sådär…

Nu har jag köpt mig en ny ”luftig” (glesvirkad) mössa. Jag tänkte försöka spara ut håret nämligen… *lycka till*

Idag följde Jonas och jag med Bäckis för att närvara vid hans rättegång i Falu tingsrätt.

Fallet handlade om i somras (på vår bröllopsdag) då jag, Jonas, Simon och kompisar till Simon blev påhoppade inne i stan.

Så här skrev jag efter händelsen:

På kvällen gick vi mot stan för att se lite på festivalen. Hela gänget plus Paulina.

På vägen såg jag ett gäng ungdomar sitta på en bänk och dricka vin ur en plastpåse. Petade lite på killen med påsen och sa, på ett skämtsamt sätt, att det där såg inte vidare bra ut.

Det skulle jag inte ha gjort!

Han och en kompis ställde sig upp, plockade fram en tårgas och hotade mig!
Jag blev flyförbannad!
Jonas kom dit och då hotade de honom. De skulle plocka upp en pistol och skjuta skallen av honom.

Stämningen var inte alls trevlig!

Jonas sa åt mig att vi skulle gå och när vi vände oss om knuffade de Jonas i ryggen så att han föll på mig, som föll rakt över ett järnstaket runt ett träd. Aj!
Kom inte så långt innan jag såg att killarna som varit på oss sprutade tårgas rakt i ansiktet på en liten kille, helt oprovocerat, och när han låg på backen började de slå honom!

Jag sprang ditåt för att kolla hur det var med killen. I samma veva fick jag höra att killarna nu var på Simon och att han fick stryk, bara runt hörnet, så jag sprang dit.

När jag hittade Simon liggandes på backen blev det svart!
Jag gav mig på 2 av killarna och när de skulle ge sig på mig blev Simons kompisar vansinniga och det blev jordens tumult.
Det fäktades hejvilt och den ena efter den andra fick knytnävslag i ansiktet!

Jag klarade mig rätt bra tror jag. Jag har blåmärken på armarna och fram på bröstet, och höger hand värker. Jag kastades nog mest runt.
Jag minns inte så mycket mer än att det var rejält stökigt.

Killarna drog iväg och kvar stod vi. Då kom Jonas, som tillkallat polisen. Simon hade ett blåöga, Victor hade ett jack vid ögonbrynet och Simons andra kompis fick ett knäckt näsben!

Blev snabbt förhörd av polisen som gjorde en anmälan och pratade lite med gatuprästerna som var ute på stan.

Efter lite övervägande fick vi skjuts hem, jag, Jonas, Paulina och Mia, av en av pastorerna.
Simon stannade kvar på stan med Bäckis, för att leta rätt på Benjamin och få med sig honom hem. Efter någon timme kom även de hem.

Innan Bäckis kom hem så hade han letat rätt på killen som gav sig på mig och Simon och ähummm, ”gett tillbaks lite”, om man säger så.

Det var alltså det han var åtalad för idag.

Det sjuka är att killen som hotade oss, slog Simon och hans kompisar, knuffade mig, sprutade tårgas på en kille och slog honom, ja han gick helt fri!
Trots att både Jonas, jag och flera vittnen var på förhör efter händelsen och vi fick till och med göra en fotokonfrontation.

Vi fick ett brev om att fallet var nedlagt en tid efter förhören. Ok tänkte vi då men vi blev ganska snopna då vi fick höra att Bäckis blivit åtalad!?
Man kan tydligen ge sig på andra men åker man själv på pisk så är det inte lika roligt?

Hur som helst, rättegången tog en lustig vändning då killen i fråga ändrade sig helt och sa att han inte längre ville göra en anmälan eller gå vidare.
Åklagaren blev paff och lite småsur och vi satt mest som frågetecken.
Han förklarade sig med att han inte vill ha sura miner och att vi alla ska kunna ses på stan i fortsättningen, utan bråk. Vilket i och för sig är bra tänkt…

Rätten beslutade ändå att ge Bäckis dagsböter, ca 2500 kronor, för ringa misshandel, en örfil.

När allt var över gick Jonas och jag för att snacka med killen (som hade sin mamma med sig) och Jonas sa att vi kan glömma allt detta om han ber mig om ursäkt.
Och det gjorde han och vi skakade hand. Strax därefter kom Bäckis och även han och killen skakade hand.

Promenerade tillsammans en bit och då sa killen att han kunde tänka sig att betala halva bötesbeloppet åt Bäckis. Hedersamt ändå….

Slutet gott, allting gott

ALLA DELTAGARE

Laurentsio Pettersson
Ålder: 31.
Bor: Bollnäs.
Funktionsnedsättning: Föddes med korta ben utan knäled, har fyra fingrar på höger hand.
Största utmaningen: ”Att ta mig 150 mil. Jag har både gått och ibland lånat ut min rullstol till de som behöver. Det var svårt för mina fötter.

Masoud Owji
Ålder: 30.
Bor: Göteborg.
Funktionsnedsättning: Svårt brännskadad efter Göteborgsbranden 1998. Förlorade ett öga och vänster underarm.
Största utmaningen: ”Jag minns en dag då jag kollapsade på grund av vätskebrist. Då mådde jag dåligt.

Samsey (John) Saine
Ålder: 32.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: Föddes utan armar, har två fingrar på höger axel.
Största utmaningen: ”Jag tog mig igenom en dag i taget, lade den bakom mig och så var den borta ur systemet. Det var mitt sätt att ta mig igenom det, för det var så tufft.

Harald von Koch
Ålder: 44.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: Föddes med ett för kort underben, en extra led och droppfot.
Största utmaningen: ”Slutet. De sista dagarna var extremt jobbiga, för det var så svåra stigningar och vi var i öknen.

Dennis Junge
Ålder: 23.
Bor: Kristianstad.
Funktionsnedsättning: Drabbades av en hjärnblödning vid födseln och fick en cp-skada. Har även perceptionsstörning och fyra gånger högre förbränningsnivå än normalt.
Största utmaning: ”Eftersom jag bränner cirka fyra gånger mer än andra, tog min energi slut på en sekund.

Leif Axelsson
Ålder: 58.
Bor: Helsingborg.
Funktionsnedsättning: Armarna och benen är amputerade efter en blodförgiftning för 11 år sedan.
Största utmaningen: ”Det var att dricka ordentligt. Jag kollapsade en gång och blev nästan anfallen av en elefanthane när jag låg där utan proteser. Då blev jag rädd.

Malin Gustavsson
Ålder: 41.
Bor: Göteborg.
Funktionsnedsättning: Synskadad med ungefär 10 procents syn, föddes med diagnosen albinism.
Största utmaningen: ”Det var när vi gick genom sanden och rullstolarna fastnade. Vi fick skjuta på och det var uppåt 40 grader varmt. Det var tungt.

Madelene Lundberg
Ålder: 26 år.
Bor: Knivsta.
Avled hastigt efter en ridolycka i oktober, men syns ändå i programmet.
Madelene hade vänster ben amputerat efter elakartad cancer i vänster underben.

Lena Nordqvist
Ålder: 28.
Bor: Uppsala.
Funktionsnedsättning: Ryggmärgsskadad och rullstolsburen efter en svår olycka med en lastbil.
Största utmaningen: ”Det var att behöva be om hjälp. Jag tycker om att vara självständig, men ibland var terrängen jättesvår och man klarade det inte.
Lenas blogg >>

Anna Sköld
Ålder: 31.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: 10 procents syn utan linser sedan födseln.

Wow, vilken serie! Jonas, jag och Benjamin fastnade totalt framför alla tre avsnitt igår kväll.
Vilka kämpar!

Jag tror att det är nyttigt att se hur de får kämpa med vardagliga uppgifter som vi anser vara självklara. Just därför var jag så glad att Benjamin ville titta med oss, för att ändå känna lyckan i vardagens ”självklarheter”. Att kunna gå utan problem, att kunna äta själv, att ta sig fram osv.
När det är kämpigt för honom med hans osynliga handikapp kan han tänka tillbaks till andra som ”har det värre”. Det får en att bli lite mer ödmjuk.

Tack för tipset mamma

Har ni inte sett programmen ännu så finns avsnitten på SVT Play >>

Yihoo!

I förmiddags var jag på uppföljningsmöte i Benjamins skola och resultatet är lysande!

Han har gått på ALLA sina lektioner, han jobbar på bra, han är trevlig och samarbetsvillig och han klarar av sina mål!!!!

Jag är sååå glad! Äntligen!

Alla var chockade och öste beröm över Benjamin och soc beslutade att dra in både intensivstödjare (som B inte alls ville ha) och även den löpande kontakten med dem. Jag skulle höra av mig om jag behövde dem och det känns ju 100 gånger bättre än att behöva springa på möten där varje vecka!

Och Benjamin får se konsekvenserna av att han sköter skolan. Då ”försvinner” (nästan) alla jobbiga möten osv.

Dessutom fick jag beröm över att jag har en så trevlig, härlig och artig kille, vilket självklart glädjer mitt mammahjärta lite extra

Tänk om de hade lyssnat på mig redan för 1 1/2 år sedan!
Jag känner ju mitt barn bäst… Men ok, bättre sent än aldrig och visst kan väl även Benjamin ha vuxit upp lite.

Vi kör vidare på samma schema i 4 veckor till och sen plussar vi på någon timme på schemat. Han har kommit ikapp med massor och trivs superbra med att jobba med sin assistent så det känns kanon!

Imorse ringde snickaren angående våra golvbyten i vardagsrum, hall, kök och sovrum.

Vi funderade på hur vi ska lösa det rent praktiskt men eftersom vi inte har någonstans att ta vägen de veckorna det tar så kom vi överrens om att prio ett var vardagsrummet.
Och att vi får flytta ut vår säng till köket (!) medan de river upp och lägger nytt golv. Möblerna kanske vi kan magasinera i något förråd så länge?

Och så tar vi resten av golven senare. Även där är det lite bökigt eftersom hela köket behöver rivas ut.
Utan kök i en vecka!?

Strax efter att jag pratat med snickaren ringde nån tjej från kontoret och frågade om vi inte ville flytta istället!

Näää jag vill inte flytta!
Vi trivs ju med vår lägenhet (till viss del) och området. Vi har precis fått en helt ny stor fin altan, vi har gräsmatta och en skogsdunge utanför, perfekt för vovvarna.
Vi har gjort om hela klädkammaren till ett kontor, vi har byggt upp en vägg i barnens rum, målat ett stort träd i vardagsrummet…

Nä vi trivs här! Och vi har ju faktiskt valt att bo så här trångt just för att vi trivts med läget, annars hade vi ju kunnat hyra en fyra någon annanstans lika gärna.

Det andra alternativet är att vi blir evakuerade tillfälligt, i ca 2 månader enligt henne, så att de får göra klart allt här.
Och då gissar jag på att vi öven kan få ommålat i kök, hall och badrum eftersom det ändå är dags.

Men, åhhh suck vad jobbigt!
Visst, vi får hjälp av en flyttfirma men det blir ju ändå en massa merjobb. Jag vill inte att främmande människor packar mina saker!

Och internet? Haha, det var min första tanke. Vi kan ju inte bli utan nät! Visst, det går väl att flytta men… Man vet ju hur smidigt det brukar gå!

Och jag går inte med på att de ska renovera mitt i sommaren!
Jag vill kunna sitta ute på vår altan!

Knölig hyresgäst? Japp!
Jag gnäller över att det ser hemskt ut här inne men när de vill fixa det så tycker jag att det blir bökigt! Haha…
Vad bekväm jag blivit! För 10 år sedan hade jag bara skrikit JAAA…!
Men nu tänker jag bara på allt merjobb…

Jag funderar faktiskt helt ärligt på att de bara ska få fixa vardagsrumsgolven och att vi struntar i resten.
Det har ju gått alla dessa år så skit det samma egentligen.

Vi kan själva lägga in ett klickgolv i hallen när vi får råd och köksgolvet är inte så hemskt förutom att det knarrar.
Simons golvmatta går snabbt att byta så det kan dom fixa utan allt för mycket knöl.

Åhhh jag vet inte…?

Nu ringde hon igen!

Om 2-3 veckor får vi flytta till en evakueringslägenhet, bara ett par gårdar bort.
Lyckligtvis finns det även altan i den lägenheten, fast tyvärr in mot gården. Men jag kan iallafall gå ut där för att ta mig en kopp kaffe i vårsolen sen.
De räknar med att arbetet med golven kommer att ta ca 2 månader.
Jag påminde om att det var dags att få det målat i kök, hall och badrum också så då plussade hon på någon vecka.

Om vi alltså får flytta ut härifrån i slutet på februari så borde vi alltså kunna flytta tillbaks någon gång i mitten på maj, och det känns ju ändå rätt okej.
Flytta tillbaks till en fräsch nystädad lägenhet inför sommaren låter ju inte helt fel faktiskt…

Vi får som sagt hjälp av en flyttfirma, både med att packa och packa upp allt. Usch, jag vet inte vad jag tycker om den biten egentligen…? Men man måste väl få packa själv också?

Det största problemet just nu är INTERNET!
Jag är ju beroende av att ha nät i och med mitt jobb, och jag tror inte att barnen eller Jonas klarar sig så bra utan heller.
Kopparstaden har inte dragit in nät till den lägenheten utan hon föreslog att de står för ett mobilt nät under tiden.
Men då är det ju bara jag som kan använda det och det blir nog inte så poppis…

Jag tycker att de kan betala inkopplingsavgiften för nät (500:-) och även flytten fram och tillbaks av vårt befintliga nät.
Hon skulle kolla upp det…

Nää, nu ska jag springa ner på möte i skolan. Önska mig lycka till, än en gång.

Vill ni ha er ett gott skratt så bara MÅSTE ni gå in till Malins blogg Meekatt och läsa om hennes lilla besök på gyn. Jag har skrattat så tårarna runnit!

Haha och inte för att jag skrattar åt henne (jo kanske lite) utan MED henne!
Och ni får gärna kommentera ni också och säga åt henne att hon bara MÅSTE skriva en bok från hennes blogginlägg! Fatta vilken storsäljare det kommer att bli!
Du är BÄST Malin!

Ja nu har vi kylen full med mat iallafall. Efter en och en halv timme på Ica Maxi med tusentals andra ”helghandlare” är vi äntligen klara och maten är uppackad.
Nu ska vi klara oss i 2 veckor, sen är det dags igen, puh!

Idag lagade vi egna hamburgare. McDonalds – släng dig i väggen! Gott… men mättande.

Och, bilen HÖLL! ”Bajsbilen” is the shit! (ja bilen är alltså bajsbrun)
Tack för lånet goaste Mia!

Sen var det dags för ”veckans renovering” av mig själv. Skumbad med fotfilande och skrubbande och efteråt en salva till fossingarna och en annan till resten av kroppen och här är jag nu, en HELT NY människa!

Jag ska jobba vidare med en kompis nya blogg, Jonas sitter framför tv-spelet och krigar, Benjamin har gått ut en sväng, Paulina är ute med kompisarna och Simon sitter och tjurar inne på sitt rum.
Vi blev osams (händer SÄLLAN, konstigt nog) i förrgår och nu vägrar han att prata med mig (eller någon annan ur familjen heller för den delen), han äter inte med oss och han öppnar knappt rumsdörren överhuvudtaget. Undrar vart han kissar någonstans?

Det bästa med helg är sovmorgonen – visst?!

Igår mådde jag inte alls bra! Jag frös, hade värk i hela kroppen och mådde superilla. Magen lät som en jetmotor!
Jag trodde att jag skulle åka på jordens magsjuka men jag klarade mig visst? Idag mår jag iallafall bättre, än så länge.

Det känns som om jag varit ”halvsjuk” i snart en månad. Halvförkyld, halvmagsjuk osv… Jobbigt att inte känna sig på topp!
Halva grannskapet är sjuka, är det inte magsjuka så är det förkylningar.

Vi tillbringade hela eftermiddagen och kvällen i soffan och sängen igår, tittandes på massor av avsnitt av True Blood. Halvkass serie men rätt kul ändå…

Mitt på dagen igår hade vi ett möte på BUP och det är ju en historia i sig.

Vi fick låna Mias ena bil, Volvon, och vi drog iväg. Bilen hostade och hoppade hela vägen men fram kom vi till slut.
Vi träffade jordens segaste och skummaste läkare som inte sa ett ord. Han satt bara och stirrade på oss!
Kom iallafall fram till att vi ska avvakta med ytterligare medicinering men vi fick mer Melatonin utskrivet.

Sen var det tänkt att vi skulle äta lunch på McDonalds med Benjamin och storhandla på Ica Maxi, men så långt kom vi inte…

Vi fick inte igång bilen!
Den bara puttrade… Så jag och Benjamin fick gå ut och putta. Ut från parkeringen och ner för en liten backe. Höll tummarna för att den skulle hoppa igång där i backen men näää… Puttade vidare och hamnade i en bussfil (!) och till slut i en brant backe ner mot lasarettet. Nu då!?
Näää…. Host host, putter, putter, död bil!

Benjamin stackaren höll på att skämmas ihjäl när vi kom puttandes på bilen strax utanför huvudentren till lasarettet! Haha…
Han skulle aldrig mer åka bil sa han!

En snäll kille stannade och frågade om han skulle dra oss till närmaste mack och vi tackade ja men först skulle vi testa att hälla i reservdunken med bensin. Mia var bestämd på att det inte kunde vara slut på bensin, men se där, bilen hoppade igång och vi tog oss med nöd och näppe hem till parkeringen. Puh!

Eftersom det inte blev något storhandlande igår ska vi ge oss på det idag istället, men idag får vi låna en annan av Mias bilar.
Vi tänkte ta en sväng upp på Mekonomen också och köpa tändstift till Volvon. Får se om det gör susen!? Ja och BENSIN också då såklart!

Nu börjar det bli dags att åka. Vi ska handla mat för minst 2 veckor framåt så det kommer att ta ett tag att packa upp sen.
Vi (Jonas) ska ta och greja med Benjamins dator sen, den vill inte riktigt funka trots en massa nya snabba prylar i så vi misstänker att det kan vara windows7 som är boven. Vi får slänga i XP igen och testa…