Jaha, så var det dags att ta ställning – igen!

Nu handlar det om huruvida jag ska låta Paulina vaccineras mot livmoderhalscancer eller inte.

De får vaccinet Gardasil gratis i skolan och det är 3 vaccinationstillfällen.

Vaccinera dig

Genom en vaccination förstärker man skyddet mot HPV ytterligare. Gardasil skyddar mot de två virus som orsakar ca 70% av alla livmoderhalscancerfall (typ 16 och 18). Gardasil skyddar också mot de två virustyper som ligger bakom nio av tio kondylomfall (typ 6 och 11). Dessutom kan Gardasil förebygga cellförändringar på livmoderhals, blygdläppar och slida (cellförändringar som är förstadier till cancer).

Kondom tillsammans med Gardasil ger alltså ett bra skydd mot såväl livmoderhalscancer och kondylom som mot cellförändringar på livmoderhals, blygdläppar och slida. Men kom ihåg att Gardasil inte skyddar mot alla HPV-typer som kan leda till cancer. Därför är det viktigt att gå på de regelbundna cellprovtagningar man kallas till.

MEN, ju mer fakta jag försöker leta upp och ju mer jag läser, desto mer tveksam blir jag!
Om jag läser om fördelarna låter det rimligt men läser jag om riskerna och nackdelarna låter det också rimligt.

Sen är jag lite extra nervös eftersom jag själv haft cellförändringar och jag vill självklart inte att min dotter ska drabbas!

Men jag förstår inte hur så många kan lita blint på vad myndigheter och vinstdrivande företag säljer in på oss.
Hur många försöker ens ta reda på fakta innan de sprutar in ett främmande vaccin i sina barns kroppar?
De litar blint på myndigheterna som genom reklam och annan propaganda talar om att våra ungdomar behöver det här.

Har ni läst om biverkningarna?
Att inte vaccinet är tillräckligt beprövat?

I Amerika, så sent som augusti 2007 publicerades en undersökning i National Vaccine Information Center som avslöjade följande alarmerande statistik om detta onödiga vaccin, 2207 biverkningar rapporterades. Bland dessa:
5 flickor dog
31 fick livshotande skador
1385 fick åka till akuten
451 har fortfarande inte blivit bra
51 blev handikappade

Alla dessa biverkningar av vaccinet som KANSKE (men åter igen kanske inte) skyddar mot HPV – en infektion som 90 % av de smittade återhämtar sig från så småningom.
I stället för att utsätta er dotter (och nu tom er son) för detta potentiella farliga vaccin, kan du jobba förebyggande istället. Tala med ditt barn om HVP. Denna infektion smittas sexuellt så den kan till 100% förebyggas genom livsstilsval. Livmoderhalscancer beror inte på “vaccinbrist”. Håll ditt immunförsvar starkt, så att det bättre kan hantera fysisk och psykisk stress.

Trots att över 6 miljoner kvinnor varje år får HPV var det bara 2 %, av de patienter som deltog i en färsk undersökning, som infekterades av den sorts HPV som utsatte dem för större risker att utveckla livmoderhalscancer.
Det finns åtminstone 14 högrisk HPV som kan orsaka livmoderhalscancer men Gardasil/Cervarix påstås förebygga endast 2 av dessa: HPV 16 och HPV 18.

Det är dags att inse fakta gällande HPV vaccinen; Många har redan HPV vid födseln efter passage ut ur moderns kropp och vaccinen är inte verksamma om man redan skapat immunitet mot strängarna som vaccinen innehåller.
Man belastar alltså kropparna på alla dessa barn som påtvingas gifterna i vaccinen och ökar ev infertiliteten för kommande generationer då vaccinen inte heller testats för denna typ av biverkningar.

Några länkar om vaccinets negativa sidor, det finns hur många som helst om man Googlar
Zarahs sida
Mammor mot Gardasil
Friska tag

I eftermiddags blev jag klar, helt klar här hemma! Äntligen!
Kroppen mår skit efter de här tunga dagarna men jag är envis och jag HATAR att bo i kaos så det är verkligen prio ett att få det klart!

I måndags morse klockan åtta ringde det på dörren och där stod ett gäng flyttkillar, 6-7 stycken var de nog. Med sig hade de 2 lastbilar och en herrans massa flyttkartonger.
Jonas åkte till jobbet och lägenheten blev invaderad av folk som packade och bar saker hit och dit.
Jag packade ner min vattenkokare, mitt kaffe, en mugg och mjölk, ipaden och telefonen och sen tog jag med mig hundarna, kotten och Benjamin och gick till nya lägenheten. (Toapapper glömde jag givetvis visade det sig i ett senare skede ;)

Efter en stund gick Benjamin till skolan och jag blev sittandes här på golvet med en varsin hund bredvid mig. Letade efter nån granne att fika med men ingen var hemma så jag satt här och hinkade kaffe i någon timme (här visade det sig att jag glömt ta med papper, haha!) innan flyttgubbarna kom med första lasset.

DÅ fick jag plötsligt en hel massa att göra. Köket först ut, man vill ju ha upp maten och allt porslin!

Flyttgubbarna kom med lass efter lass och snart fick man gå labyrint här hemma för att ta sig från rum till rum. Kartonger och möbler överallt!

Men jag måste erkänna att det var himla skönt att både slippa packa och slippa montera isär möbler!
Strax efter att Jonas kommit hem från jobbet var de klara och då monterade de ihop alla våra sängar innan de tackade för sig.

Vi har möblerat och packat upp i flera dagar nu och det har varit tufft men samtidigt skönt. Skönt att flytta till en helt REN lägenhet, rensa ur bland alla saker man har samlat på sig och göra rent allt. Jag har diskat och dammat ALLT, tvättat varenda gardin, lakan, kudde mm…
Idag gjorde jag sista rycket och dammsög och skurade alla golv och hängde upp de rena gardinerna.

I tisdags ringde besiktningsgubben efter mig och jag fick knalla bort till gamla lägenhetn för att vara med och bestämma lite om vad som skulle göras.

Vi kom fram till;
* Simons golv ska bytas
* Köksfönstren (runt om) ska målas
* Hallgolvet ska bytas och väggarna målas
* Vardagsrumsgolvet ska bytas och väggarna tapetseras (snyft, mitt träd försvinner) och fönstrena ska målas
* Badrummet ska målas om

Igår blev jag inringd till lägenheten igen då de påstod att det inte var tomt!
Gick dit och de hade redan börjat riva.
Vi trodde ju inte att de skulle in i skrubben (mitt kontor) så där hade vi lämnat mattan och min kontorsstol men nu visade det sig att ALLA golv skulle bytas ut (utom badrummet) så vi fick lov att tömma där.

Sen talade snickaren om att de skulle in i Benjamins och Paulinas rum och byta även deras golv. Problemet är ju att vi för något år sedan byggde en vägg där inne för att dela av deras rum till två mindre rum. Snickaren ville riva väggen men det gick varken jag eller Jonas med på. Inte utan att de bygger upp den igen isåfall!
Vi har betalat flera tusen för materialet till väggen och Jonas och Simon höll på en hel helg för att få dit den!
Efter mycket om och men lovade snickaren att han skulle lösa det på något sätt och just nu är väggen kvar så jag gissar att de lägger 2 mattor, en i varje rumsdel, och att vi åker på ”smällen” att foga ihop mattorna sen när vi flyttar och väggen måste plockas ner. Men men, det är ett senare bekymmer, jag kan inte låta Benjamin och Paulina dela rum igen.

Här i den nya tillfälliga lägenheten bor vi lite provisoriskt eftersom det sitter en dörröppning i vardagsrummet vilket gör att vi inte kan ställa vår säng därinne. Så vår säng står tillsammans med Paulinas i det lilla sovrummet och Simon och Benjamin delar på det stora sovrummet.
Fast, Benjamin valde att flytta ut sin dator till skrubben. Ett bra drag, det skulle troligtvis bli världskrig om både Simon och Benjamin ska sitta och spela inne på samma rum, gapa och skrika. Dessutom ska Benjamin lägga sig klockan tio och då vill han ha det mörkt och tyst vilket blir svårt om Simon samtidigt ska spela eller se film på rummet.

Idag kom rörmokaren hit för att koppla in diskmaskinen. Det satt ett gammalt rörsystem här och vi vågade inte koppla in vår maskin på det. Blir det en vattenskada får vi stå för det och det har vi ingen vidare lust med.
I vanliga fall tar Kopparstaden ut en avgift på nästan 2000:- för att koppla in en diskmaskin men eftersom vi ska kunna leva som vanligt trots evakueringen fick vi det gratis. Rörmokaren beslutade sig för att byta till en ny blandare på samma gång så nu fick vi en engreppsblandare och äntligen slipper jag diska för hand!

Men, jag fick lite ”tråkiga” nyheter av honom!
De har tydligen hittat fukt i vår gamla lägenhet så de måste riva ut hela badrummet. Något jag hade hoppats slippa eftersom det tar längre tid…
Rörmokaren skulle dit och riva ut allt imorgon och när jag var dit idag för att hämta posten såg jag en lapp på ytterdörren där det stod att de skulle stänga av vattnet imorgon, så jag hoppas att arbetet fortskrider i den här takten nu så kanske kanske vi har en chans att få flytta tillbaks innan sommaren ändå!

Det skulle även komma en ”sugbil” (haha) imorgon och suga ur alla sand som ligger under golven.

Fördelen med att de ska riva hela badrummet är att vi får den FULA orangea mattan utbytt! Vi kommer även troligtvis att få 2 väggar med kakel, nytt badkar och 2 blandare (en till badkar och en till handfat!). Jag hoppas även på en ny toalett och ett nytt handfat men jag är inte säker på att vi får det.

Vi har kvar adressen till den gamla lägenheten så vi får gå dit varje dag för att hämta posten och då brukar jag tjuvkika på arbetets gång.

Det kommer nog att bli kanonfint och det ska bli härligt att få flytta tillbaks (när det nu blir!) även om vi trivs bra även här.

Idag kom Tommy och Sassa och hälsade på tillsammans med lilla Wilde som redan hunnit bli 5 månader. Jösses vad tiden går fort!

Och titta vad VI FICK av Tommy och Sassa!!! Biljetter till Rockstad Falun i sommar!

Jag har nog fortfarande inte smält att vi faktiskt fått biljetter och att vi ska dit i sommar! Vi som varit oroliga över hur sjutton vi ska ha råd att köpa biljetter… Peace & Love har vi redan insett att vi inte kommer att ha råd med, några 5000:- till biljetter har vi inte råd med, men förhoppningarna om att komma iväg på Rockstad har varit höga och nu är det klart!

Miljoners med tack till världens bästa Tommy och Sassa!!

Lille Wilde fattade först inte vart han hamnat, nyvaken och allt, men det tog inte långa stunden innan han var superglad och nöjd.

Hmm, min dotter har gått och köpt sig ett par HÖGklackade skor för sin månadspeng!

Vinter, 12 år, högklackat… Behöver jag säga mer?!

Men jaja, det är hennes pengar så hon får väl halka omkring på dem då. Kanske lär hon sig något också på vägen…?

Men, snygga är de!

Och ja, jag gillar att fota närbilder

När jag ändå luftade kameran för att fota semlefotona så tänkte jag försöka få något fina mamma-dotter-kort på mig och Paulina. Det gick sådär…

Nu har jag köpt mig en ny ”luftig” (glesvirkad) mössa. Jag tänkte försöka spara ut håret nämligen… *lycka till*

Idag följde Jonas och jag med Bäckis för att närvara vid hans rättegång i Falu tingsrätt.

Fallet handlade om i somras (på vår bröllopsdag) då jag, Jonas, Simon och kompisar till Simon blev påhoppade inne i stan.

Så här skrev jag efter händelsen:

På kvällen gick vi mot stan för att se lite på festivalen. Hela gänget plus Paulina.

På vägen såg jag ett gäng ungdomar sitta på en bänk och dricka vin ur en plastpåse. Petade lite på killen med påsen och sa, på ett skämtsamt sätt, att det där såg inte vidare bra ut.

Det skulle jag inte ha gjort!

Han och en kompis ställde sig upp, plockade fram en tårgas och hotade mig!
Jag blev flyförbannad!
Jonas kom dit och då hotade de honom. De skulle plocka upp en pistol och skjuta skallen av honom.

Stämningen var inte alls trevlig!

Jonas sa åt mig att vi skulle gå och när vi vände oss om knuffade de Jonas i ryggen så att han föll på mig, som föll rakt över ett järnstaket runt ett träd. Aj!
Kom inte så långt innan jag såg att killarna som varit på oss sprutade tårgas rakt i ansiktet på en liten kille, helt oprovocerat, och när han låg på backen började de slå honom!

Jag sprang ditåt för att kolla hur det var med killen. I samma veva fick jag höra att killarna nu var på Simon och att han fick stryk, bara runt hörnet, så jag sprang dit.

När jag hittade Simon liggandes på backen blev det svart!
Jag gav mig på 2 av killarna och när de skulle ge sig på mig blev Simons kompisar vansinniga och det blev jordens tumult.
Det fäktades hejvilt och den ena efter den andra fick knytnävslag i ansiktet!

Jag klarade mig rätt bra tror jag. Jag har blåmärken på armarna och fram på bröstet, och höger hand värker. Jag kastades nog mest runt.
Jag minns inte så mycket mer än att det var rejält stökigt.

Killarna drog iväg och kvar stod vi. Då kom Jonas, som tillkallat polisen. Simon hade ett blåöga, Victor hade ett jack vid ögonbrynet och Simons andra kompis fick ett knäckt näsben!

Blev snabbt förhörd av polisen som gjorde en anmälan och pratade lite med gatuprästerna som var ute på stan.

Efter lite övervägande fick vi skjuts hem, jag, Jonas, Paulina och Mia, av en av pastorerna.
Simon stannade kvar på stan med Bäckis, för att leta rätt på Benjamin och få med sig honom hem. Efter någon timme kom även de hem.

Innan Bäckis kom hem så hade han letat rätt på killen som gav sig på mig och Simon och ähummm, ”gett tillbaks lite”, om man säger så.

Det var alltså det han var åtalad för idag.

Det sjuka är att killen som hotade oss, slog Simon och hans kompisar, knuffade mig, sprutade tårgas på en kille och slog honom, ja han gick helt fri!
Trots att både Jonas, jag och flera vittnen var på förhör efter händelsen och vi fick till och med göra en fotokonfrontation.

Vi fick ett brev om att fallet var nedlagt en tid efter förhören. Ok tänkte vi då men vi blev ganska snopna då vi fick höra att Bäckis blivit åtalad!?
Man kan tydligen ge sig på andra men åker man själv på pisk så är det inte lika roligt?

Hur som helst, rättegången tog en lustig vändning då killen i fråga ändrade sig helt och sa att han inte längre ville göra en anmälan eller gå vidare.
Åklagaren blev paff och lite småsur och vi satt mest som frågetecken.
Han förklarade sig med att han inte vill ha sura miner och att vi alla ska kunna ses på stan i fortsättningen, utan bråk. Vilket i och för sig är bra tänkt…

Rätten beslutade ändå att ge Bäckis dagsböter, ca 2500 kronor, för ringa misshandel, en örfil.

När allt var över gick Jonas och jag för att snacka med killen (som hade sin mamma med sig) och Jonas sa att vi kan glömma allt detta om han ber mig om ursäkt.
Och det gjorde han och vi skakade hand. Strax därefter kom Bäckis och även han och killen skakade hand.

Promenerade tillsammans en bit och då sa killen att han kunde tänka sig att betala halva bötesbeloppet åt Bäckis. Hedersamt ändå….

Slutet gott, allting gott

ALLA DELTAGARE

Laurentsio Pettersson
Ålder: 31.
Bor: Bollnäs.
Funktionsnedsättning: Föddes med korta ben utan knäled, har fyra fingrar på höger hand.
Största utmaningen: ”Att ta mig 150 mil. Jag har både gått och ibland lånat ut min rullstol till de som behöver. Det var svårt för mina fötter.

Masoud Owji
Ålder: 30.
Bor: Göteborg.
Funktionsnedsättning: Svårt brännskadad efter Göteborgsbranden 1998. Förlorade ett öga och vänster underarm.
Största utmaningen: ”Jag minns en dag då jag kollapsade på grund av vätskebrist. Då mådde jag dåligt.

Samsey (John) Saine
Ålder: 32.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: Föddes utan armar, har två fingrar på höger axel.
Största utmaningen: ”Jag tog mig igenom en dag i taget, lade den bakom mig och så var den borta ur systemet. Det var mitt sätt att ta mig igenom det, för det var så tufft.

Harald von Koch
Ålder: 44.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: Föddes med ett för kort underben, en extra led och droppfot.
Största utmaningen: ”Slutet. De sista dagarna var extremt jobbiga, för det var så svåra stigningar och vi var i öknen.

Dennis Junge
Ålder: 23.
Bor: Kristianstad.
Funktionsnedsättning: Drabbades av en hjärnblödning vid födseln och fick en cp-skada. Har även perceptionsstörning och fyra gånger högre förbränningsnivå än normalt.
Största utmaning: ”Eftersom jag bränner cirka fyra gånger mer än andra, tog min energi slut på en sekund.

Leif Axelsson
Ålder: 58.
Bor: Helsingborg.
Funktionsnedsättning: Armarna och benen är amputerade efter en blodförgiftning för 11 år sedan.
Största utmaningen: ”Det var att dricka ordentligt. Jag kollapsade en gång och blev nästan anfallen av en elefanthane när jag låg där utan proteser. Då blev jag rädd.

Malin Gustavsson
Ålder: 41.
Bor: Göteborg.
Funktionsnedsättning: Synskadad med ungefär 10 procents syn, föddes med diagnosen albinism.
Största utmaningen: ”Det var när vi gick genom sanden och rullstolarna fastnade. Vi fick skjuta på och det var uppåt 40 grader varmt. Det var tungt.

Madelene Lundberg
Ålder: 26 år.
Bor: Knivsta.
Avled hastigt efter en ridolycka i oktober, men syns ändå i programmet.
Madelene hade vänster ben amputerat efter elakartad cancer i vänster underben.

Lena Nordqvist
Ålder: 28.
Bor: Uppsala.
Funktionsnedsättning: Ryggmärgsskadad och rullstolsburen efter en svår olycka med en lastbil.
Största utmaningen: ”Det var att behöva be om hjälp. Jag tycker om att vara självständig, men ibland var terrängen jättesvår och man klarade det inte.
Lenas blogg >>

Anna Sköld
Ålder: 31.
Bor: Stockholm.
Funktionsnedsättning: 10 procents syn utan linser sedan födseln.

Wow, vilken serie! Jonas, jag och Benjamin fastnade totalt framför alla tre avsnitt igår kväll.
Vilka kämpar!

Jag tror att det är nyttigt att se hur de får kämpa med vardagliga uppgifter som vi anser vara självklara. Just därför var jag så glad att Benjamin ville titta med oss, för att ändå känna lyckan i vardagens ”självklarheter”. Att kunna gå utan problem, att kunna äta själv, att ta sig fram osv.
När det är kämpigt för honom med hans osynliga handikapp kan han tänka tillbaks till andra som ”har det värre”. Det får en att bli lite mer ödmjuk.

Tack för tipset mamma

Har ni inte sett programmen ännu så finns avsnitten på SVT Play >>

Yihoo!

I förmiddags var jag på uppföljningsmöte i Benjamins skola och resultatet är lysande!

Han har gått på ALLA sina lektioner, han jobbar på bra, han är trevlig och samarbetsvillig och han klarar av sina mål!!!!

Jag är sååå glad! Äntligen!

Alla var chockade och öste beröm över Benjamin och soc beslutade att dra in både intensivstödjare (som B inte alls ville ha) och även den löpande kontakten med dem. Jag skulle höra av mig om jag behövde dem och det känns ju 100 gånger bättre än att behöva springa på möten där varje vecka!

Och Benjamin får se konsekvenserna av att han sköter skolan. Då ”försvinner” (nästan) alla jobbiga möten osv.

Dessutom fick jag beröm över att jag har en så trevlig, härlig och artig kille, vilket självklart glädjer mitt mammahjärta lite extra

Tänk om de hade lyssnat på mig redan för 1 1/2 år sedan!
Jag känner ju mitt barn bäst… Men ok, bättre sent än aldrig och visst kan väl även Benjamin ha vuxit upp lite.

Vi kör vidare på samma schema i 4 veckor till och sen plussar vi på någon timme på schemat. Han har kommit ikapp med massor och trivs superbra med att jobba med sin assistent så det känns kanon!