Var på uppföljningssamtal i skolan idag, med nya fröken, spec.pedagogen och en fritidsledare.
Den här veckan har varit riktigt bra hittills, både i skolan och hemma. Annat emot de senaste tre veckorna!
Benjamin tycker mycket om sin nya fröken och idag fick jag höra att hon blir kvar i klassen även om Maggan kommer tillbaks från sjukskrivningen. Isåfall får Maggan nya arbetsuppgifter och Ingbritt (nya läraren) blir som sagt kvar. De behöver det, barnen, känna trygghet från samma lärare!

Benjamin är jätteduktig i skolan, han ligger först (!) i klassen i både matte och svenska och det känns toppen att höra!
Han är ju så himla duktig!
Ingbritt sa precis som vi, han hör och snappar upp det mesta trots att man inte tror det när han ligger på golvet och ålar sig och pysslar med allt annat än att lyssna, när han ska lyssna. Men kroppen kan inte vara still!
Som sagt, det allra mesta snappar han upp ändå, ibland tom bättre än de andra barnen!
Han ska få specialläxor eftersom de vanliga är för lätta för honom och alltså ingen utmaning, och lite utmaning måste det allt vara för att han ska vilja. Han ska även få nya skolböcker, såna som är lite svårare.

De lovade att ta tag i Benjamins utredning på skolan ordentligt nu, redan imorgon ska de prata med skolsköterska och skolläkare. Nu har de även begripit att de kan använda sig av utredningen från Fredriksberg också, att de inte behöver starta från noll, precis det jag sagt hela tiden! Varför ska man jämt vara smartast för :-)
Vi förklarade situationen igen, med försäkringskassan ang vårdbidrag, arbetsförmedlingen som kräver att vi båda söker 100% jobb, och soc som kräver samma sak, trots att vi förklarat även för dem. Men de säger att de inget kan göra förrän vi har en diagnos, men hur sjutton ska vi få till en diagnos när allt går så SEGT!
Först ska skolan göra en utredning, sen ska de skicka remiss till hab, sen är det 1 års väntetid för att få komma dit, och sen tar ju utredningen ett tag också! Puh! Och SEN kan jag äntligen söka vårdbidrag, fast det kan ju ta över ett halvår innan man får svar på den ansökan också :-(
Och jag har ju ingen aning om ifall jag kommer att få det beviljat, men jag anser iaf att det är värt en chansning.
Både jag, skolan och fritidspersonalen inser att Benjamin aldrig skulle orka med hela dagar i skolan plus fritids efteråt. Alla fattar utom de som SKA fatta, som vanligt…
Ja, lite bitter är jag ju, men det är väl inte så konstigt!

Hur som helst så gav mötet idag mig mycket och jag kände mig nöjd när jag gick därifrån.
Jag var rättfram och sa precis vad jag tyckte, både nu och då, för några veckor sen. Då jag skarpt funderade på att ta hem Benjamin från skolan, så arg var jag!
Nu hoppas jag bara att de fortsätter anstränga sig, som de sagt att de ska göra!