Vilken liten snygging hon var!

den 20 november 2011 kl 11:57
Taggat: E-kullen, Ebonie


Nu har jag äntligen sålt min kamera, eller rättare sagt båda mina kameror. Jag hade ju en systemkamera, Sony A300 och en liten Sony digitalkamera.
Jag har varit supernöjd med min systemkamera MEN var ju så jobbig att ta med sig överallt!
Stor, tung och klumpig.
Och trots att jag haft den i flera år har jag aldrig köpt till några andra objektiv. Vi har helt enkelt inte råd.
Jag vill kunna ta med mig min kamera vart jag än går, om det så bara är på en hundpromenad.
Men en vanlig liten digitalkamera kändes inte heller rätt för med en sån kan jag inte utvecklas.
Med systemkameran kunde jag inte spela in video så när vi har varit på festivaler och liknande har jag haft med BÅDE systemkameran OCH lilla digitalkameran, för att den kunde spela in video.
Men jag hade tur för just nu har de öppningsjippo nere på Expert, föredetta Onoff, och då sålde de en Nikon Coolpix 7100 med ca 1000:- rabatt!

COOLPIX P7100 – Total kontroll. Fantastiska resultat
NIKKOR-objektiv med 7,1× zoom och vidvinkel
Stor CCD-bildsensor med 10 megapixel
Vinklingsbar 7,5 cm (3 tum) LCD-monitor med 921 000 punkter
Snabb bildbearbetning med EXPEED C2

Jag har precis suttit och läst igenom bruksanvisningen på 260 sidor, puh!
Det bara snurrar i huvudet!
Det bästa är ju att testa sig fram men det är ju sååå trist att fota ute nu, grått, grått, gråast!
Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att fota?
Nu behöver jag ”bara” ett bättre och lite snabbare minneskort och en gorillapod som stativ.
Tomten kanske? Haha…
Igår skulle vi haft uppföljningssamtal i skolan angående Benjamins skolsituation och hur den har sett ut efter att vi satte in anpassad studiegång.
Tyvärr var jag tvungen att ställa in mötet eftersom det var samtidigt som ultraljudet och det kändes viktigt att både jag och Benjamin hade möjlighet att följa med på det.
Mötet kunde vi ju ha någon annan dag, tyckte jag.
Men på morgonen fick jag ett sms från Benjamins assistent att rektorn inte hade gått med på att skjuta på mötet. Jag svarade att det spelar ingen roll, jag och Benjamin TÄNKER följa med på ultraljudet.
Då skulle de tydligen ha mötet utan mig!
När jag kom hem från lasarettet igår hade jag fått ett mail från Benjamins klasslärare, där han bifogat Benjamins nya schema som tydligen ska gälla från och med nu.
De har ökat på hans dagar med 1 1/2 timme.
Jahapp!?
Benjamins lärare ringde mig under eftermiddagen och jag gick dit på ett snabbt möte med honom klockan fem. Egentligen bara för att få höra vad de beslutat utan mig.
Dels ska han gå längre dagar och dels så ska ett antiskolk-team sättas in.
Jag fick skriva på ett papper där jag gick med på att teamet ska ha full insyn i alla våra papper från skola, Bup, skolsköterska och soc, men jag fick aldrig veta exakt vad det här teamet ska göra, eller hur, eller vilka de består av!? (inte ens jag vet vad som står i alla papper!)
Jag frågade men han hade inget svar, det var tydligen något nytt. Jahapp?
Enligt läraren skulle soc sätta in en intensivstödjare. Jahapp!?
Idag ringde M från soc och berättade om mötet. Enligt henne så hade varken läraren eller assistenten tyckt att att det gått bättre de veckorna Benjamin haft anpassad studiegång. Konstigt, då både Jonas och jag märkt skillnad på Benjamin och hans inställning till skolan och dessutom så har jag ett tjugotal mail från hans assistent som bekräftar det.
Jag blir så less när de inte kan säga som de tycker för att rektorn är med!
De vågar helt enkelt inte säga emot ”chefen”!
M från soc berättade också att även hennes utredning på oss är klar (vet inte vilken i raden av alla utredningar som är gjorda, varav INGEN visar på missförhållanden av något slag hos oss).
Men det går inte in hos rektorn!
Igår hade hon, ganska öppet, talat om att de måste komma på GRUNDORSAKEN till Benjamins problem.
Jag har hört det i hennes undertoner förut, att hon inte tror det minsta på att Benjamins problem har med hans diagnos att göra, utan med oss föräldrar. Men hon har aldrig sagt det rakt ut, till oss.
Men igår passade hon på, när inte vi var med, och det bekräftades både av läraren och nu idag av soc.
Jag blir så jävla förbannad!
Visst faan har vi problem och vi har också sökt hjälp för det sedan Benjamin var 3 år gammal!
Och han har faktiskt genomgått en stor utredning OCH fått en DIAGNOS – ADHD!
När jag påpekade det för rektorn vid ett tidigare möte(för hundrade gången!) fick jag höra att hon minsann stött på andra barn med ADHD och de var inte alls som Benjamin!
Öh ok? Så psykologerna och läkarna som gav honom diagnosen hade fel och hon har rätt?
Eller är det kanske så att alla barn med ADHD fungerar likadant???
Det är ju himla konstigt att varken Simon och Paulina har några problem!?
Jag menar, om det nu är så att det är oss föräldrar det är fel på….
Vi har i ALLA år tagit emot och gått med på ALL hjälp vi kunnat få. Vi har genomgått utredningar, vi har gått på föräldrakurser för föräldrar med ADHD-barn, vi har sprungit på tusentals möten, vi har testat allt vi har kunnat komma på!
Det ENDA vi sagt stopp till är medicineringen, som vi också testade i över ett halvår (mest för att skolan ville det och skulle vi sagt nej då hade vi fått höra att vi inte gör allt vi kan), men som han slutade med eftersom han inte mådde bra.
Dessutom finns problemen i SKOLAN och inte hemma och jag vägrar att stoppa i Benjamin mediciner som vi inte vet biverkningsgraden på BARA för att rektorn tycker det!
Bara för att det är hennes enda lösning och för att hon inte vill sätta in några som helst åtgärder i skolan!
Hon vill smita ifrån allt sitt ansvar som rektor och det stör mig enormt!
Alla barn HAR RÄTT TILL EN ANPASSAD studiegång men hon vill hellre att vi försöker ÄNDRA på Benjamin än att sätta in den hjälp och det stöd han behöver!
Nu har det gått 1 1/2 år. Hur länge till ska jag vänta?
Ett och ett halvt år till spillo!
Jag tror att det är dags nu. Ett byte av skola (sämre kan det ju inte bli) och en anmälan till skolinspektionen!
Även om en anmälan inte förändrar något för Benjamins del så vill jag att skolan ska bli granskad.
Jag är inte den ende föräldern med ”diagnosbarn” som haft problem med den här skolan och de som flyttat sina barn har upplevt stor skillnad.
Jag har faktiskt inte hört NÅGON som är nöjd med skolan och hur den sköts!
Jag blir så ledsen över att bli beskylld för att vi gör fel, eller att vi inte bryr oss, när det enda vi gör är att bry oss och FÖRSÖKA. För hur det än är så har jag inte en massa erfarenhet av ungdomar med ADHD, men jag gör MITT BÄSTA som förälder!
Och även fast vi haft problem även på ”fritiden” så har det varit några incidenter, som vilken tonåring som helst kunnat göra, och som vi direkt tagit tag i.
Det stora problemet är ju SKOLSITUATIONEN!
Det är verkligen INTE LÄTT och ibland har jag varit på väg att ge upp, men det gör man ju inte… Man ger inte upp sin älskade unge!
Så jag fortsätter kämpa! Men ibland är det tungt… Oerhört tungt…
SONY DSLR-A300
D-SLR-kamera (Digital Single Lens Reflex) med 10,2 effektiva megapixel.


Suverän bildkvalitet och lutande skärm med snabb AF-livevisning för följsam, flexibel fotografering. Super SteadyShot i kamerahuset ger effektiv skakmotverkan för α-mount-objektiv från Sony och Konica Minolta.



LÄNKAR:
Sonys hemsida >>
Tekniska specifikationer >>
Manual >>
Kamerabild.se >>


För 2800:- får du även med en liten digitalkamera, Sony cybershot DCS-W210, med videoinspelning.
Sony Cyber-shot W210 bygger på optik från Carl Zeiss och levererar bilder på 12,1 megapixlar. Kameran har optisk zoom på 4x. Kameran klarar ISO upp till 3200 och det finns funktioner för att känna igen ansikten och léenden för att ta bilder i det perfekta läget.
