Diagnoskriterierna för ADHD enligt DSM-IV:

Minst sex av nedanstående symtom på ouppmärksamhet skall föreligga och/eller sex symtom på hyperaktivitet- impulsivitet. De skall ha funnits under minst 6 månader och vara så uttalade att de klart stör barnets anpassning och inte överensstämmer med dess utvecklingsnivå.

Symtomen ska föreligga i minst två olika miljöer/situationer som skola, fritids eller hemma. En del av symtomen skall ha debuterat före 7 års ålder.

Ouppmärksamhet/Impulsivitet
- Slarvar eller missar detaljer i skolarbete eller andra aktiviteter.
- Har svårt att hålla kvar koncentrationen på uppgiften eller i lekaktivitet.
- Tycks inte lyssna på vad man säger.
- Har svårt att uppfatta instruktioner och misslyckas ofta med att slutföra skolarbete, vardagssysslor och arbetsuppgifter (inte beroende på trots eller att barnet inte förstått instruktionen)
- Har svårt att organisera sitt arbete eller andra aktiviteter.
- Undviker uppgifter som kräver längre stunds mental ansträngning, tex skolarbete.
- Tappar ofta bort saker, glömmer att ta med saker som behövs för aktiviteten, som pennor, böcker och kläder.
- Blir lätt störd av det som händer omkring.
- Glömsk i vardagliga aktiviteter.
- Hyperaktivitet.
- Har ingen ro i händer eller fötter, eller skruvar på sig på stolen.
- Har svårt att sitta stilla, lämnar sin plats.
- Springer ofta omkring, klänger och klättrar mer än vad som anses lämpligt i situationen.
- Har ofta svårt att leka och arbeta lugnt och stilla.
- Verkar ofta ”vara på språng” eller ”gå på högvarv”
- Pratar ofta överdrivet mycket.
- Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.
- Har ofta svårt att vänta på sin tur.
- Avbryter och stör andra, bryter in i samtal eller lekar.

Familjen

Att leva i en familj där någon/några har neuropsykiatriskt funktionshinder ställer extra krav på familjemedlemmarna och familjen kommer att fungera annorlunda än andra familjer.

Påfrestningarna kan periodvis vara extremt stora och det är lätt att hamna i negativa mönster. De familjer som vill ha hjälp får ofta slåss mot experter och myndigheter.

Många föräldrar känner sig också missförstådda och misstänkliggjorda. Barnets beteende tär på föräldrarna som tvingas leva med en ständig oro för hur det skall gå för barnen.

Ett barn med neuropsykiatriska svårigheter kräver mycket uppmärksamhet och hänsyn för att familjelivet ska bli drägligt.

Omgivningens negativa reaktioner förvärrar situationen för många familjer. Omgivningen har ofta synpunkter på hur föräldrarna uppfostrar sina barn och det är vanligt att föräldrarna uppfattas antingen som för släpphänta eller alltför kontrollerande.

Barn som är distanslösa, okoncentrerade, impulsiva, överaktiva, kanske okänsliga för smärta och har svårt att tolka sociala signaler korrekt utsätter sig själva för större risker än vad barn normalt gör. Det är helt enkelt nödvändigt som förälder att ha ”koll” på vad barnet gör så att inte barnet ska råka illa ut.

Det är med andra ord – inte lätt att vara rätt – som förälder till ett barn med neuropsykiatriska svårigheter.

Barn med neuropsykiatriska svårigheter som inte får sina funktionsnedsättningar sedda för vad de faktiskt är, riskerar att ständigt råka ut för misslyckanden, klagomål, mobbning och utstötning – både i sin familj, bland jämnåriga och i skolan.

Finns adhd?

Det finns de som menar att neuropsykiatriska svårigheter inte finns!!!

Alla som levt nära någon som har dessa svårigheter vet att svårigheterna existerar eftersom de är så påtagliga och orsakar så mycket lidande. Att förneka att dessa svårigheter finns är detsamma som att förneka dessa människors existens!

Hur kan ADHD yttra sig?

- Kan inte sitta stilla
- Rastlös, orolig, plockar med allting
- Går omkring och stör andra
- Kan inte hålla tyst
- Pratar utan att invänta sin tur
- Kamratsvårigheter
- Fungerar inte i grupp
- Kan inte inordna sig och vara en bland andra
-Stör och förstör.
- Koncentrationssvårigheter
- Kan inte arbeta på egen hand
- Kommer inte igång, gör inte färdigt
- Växlar aktiviteter
- Uppmärksammar allt annat än arbetsuppgiften.
- Humörproblem
- Lättirritabel, lättsårad
- Vill inte ta motgångar
- Vill inte se sitt ansvar, skyller ifrån sig
- Kan inte styra sin ilska.
- Bristande impulshämning
- Avleds lätt av nya intryck och tankar
- Uppfylld av egna idéer och känslor. Intensiv, djärv och ofta också kreativ
- Intensiva känslouttryck. Hastigt svängande explosivt humör, ”aldrig lagom”
- Svårt att ta besvikelser eller ett nej
- Snabba reflexmässiga reaktioner. Oöverlagda handlingar
- Motorisk oro, bristfällig motorisk precision.
- Svårigheter att anpassa aktivitetsnivån till situationen
- Problem med uthållighet, att upprätthålla lagom nivå av mental energi för ett arbetsuppgift
- Ömsom långsam och dagdrömmande, ömsom uppvarvad och motoriskt orolig
- Kraftigt varierande funktionsnivå från stund till stund och dag till dag
- Dygnsrytmrubbningar och sömnstörningar.
- Svagt belöningssystem
- Söker omväxling och spänning
- Undviker det monotona och har svårt att uppbåda motivation för det som inte är lustfyllt eller självvalt
- Kort uthållighet och har svårt att arbeta efter långsiktiga mål.

Tips för skolvardagen!

* Tydligt avgränsade arbetsuppgifter, helst med en inbyggd belöningsaspekt. Gärna bara ett papper med några få uppgifter på.

* Intresseväckande arbetsuppgifter. Bygg på nyfikenhet, omväxling och snabba lustfyllda resultat.

* Tydliga avgränsade instruktioner. Gärna konkreta med bild och text som stöd för minnet. Förutsätt att eleven har svårt att göra två saker samtidigt och att han eller hon bara bör få göra ett moment i taget som att lyssna eller arbeta. ”Avprickning” som visar vilka moment som klarats av, passar de här eleverna.

* Ge hjälp att hitta, som t.ex. böcker och arbetshäften i samma ämne med samma färgkoder. Ordna gärna så att eleven har två uppsättningar läroböcker, hemma och i skolan.

* Ge hjälp att fokusera materialet, urskilja det väsentliga, organisera och lägga upp en plan.

* Ge stöd att genomföra det planerade. Ge eleven erfarenheten att få göra varje sak färdig, innan nästa påbörjas. Låt det hellre ta tid.

* Förstärk, beröm och belöna. Oerhört väsentligt. ”Ös på” så mycket det går!

* Korta arbetspass, tydligt avgränsade i tid, och med inlagda pauser, gärna sådana där eleven får röra sig. ”Stressboll” kan också hjälpa.

* Minska störningsmomenten, sänk ljudnivån och minska mängden synintryck. Bra inverkan kan lugn musik i bakgrunden ha. Välj i så fall musik med den ”rätta pulsen”.

* Arbeta närhelst möjligt i en liten grupp eller enskilt för att minska störningsmomenten.

Impulskontroll

Att kunna vänta med att reagera är en viktig förmåga. Människor med ADHD har ofta en bristande impulskontroll. När en impuls far genom hjärnan reagerar personen blixtsnabbt och agerar utan att tänka efter.
De lever i nuet och agerar många gånger utan tanke på konsekvenser eller överenskomna regler. Detta är mer uttalat hos barn med förekommer även hos vuxna.

Människor med ADHD är ofta intensiva och uppfyllda av sina idéer och känslor. De får därför svårigheter med att lyssna in andra i lek, arbete och samtal. Det är ”här och nu” som gäller, oftast med sig själva i fokus. Det innebär att de har svårare att samarbeta, underordna sig andras idéer och följa andras instruktioner. De har också ofta svårt med att vänta på att få sina behov tillgodosedda.
Att avbryta andra, både verbalt och i handling, är typiskt. Att börja tala rätt ut i luften eller handla ” på impuls” utan eftertanke är också vanligt.

Personer med ADHD kan förutom att visa aggressivitet och känsloutbrott, också visa stor ömhet och hängivenhet. De är i regel mycket uppmärksamhetskrävande då de visar såväl positivt som negativt beteende.

Dålig impulskontroll hos barn kan yttra sig i att barnet springer rakt ut i gatan utan att se sig för, slår en kompis istället för att tala om att han är arg, svara på frågor i klassrummet utan att räcka upp handen etc.

Kamrater

Det är jättebra att barnet har kamrater, men ofta blir det konflikter och man måste som förälder vara med och hålla uppsikt och strukturera leken för att undvika kaos och konflikter.

En del barn orkar inte fler sociala kontakter än vad som erbjuds i skolan. De är så trötta när de kommer hem på eftermiddagarna att de helst är för sig själva. Vissa har svårt att tolka sociala signaler och misslyckas i kontakten med andra barn.

De missförstår, missförstås och känner sig missförstådda. Det är också vanligt att barnet bara klarar en till en relationer.

Omgivningens reaktioner

Barn med neuropsykiatriska svårigheter får ofta övervägande negativ feedback från omgivningen. De som har störst svårigheter och har störst behov av omgivningens förståelse är ofta de som får mest skäll.

Omgivningens negativa bemötande, skäll och tillsägelser, kamrater som mobbar, missförstånd och misslyckanden leder till att många personer med dessa svårigheter, såväl barn som vuxna, utvecklar depressioner och ångest.
Självförtroende och självkänsla sjunker i botten.

I värsta fall leder det till arbetslöshet, svårigheter i nära relationer, drogmissbruk och annat destruktivt beteende som exempelvis slagsmål och kriminalitet.

Planeringsförmåga

Många har ingen självklar känsla för tid och lär sig sent att förstå klockan. De känner inte på sig hur lång tid som har gått och de har svårt att skynda sig och att passa tider.
De kan ha svårt att hålla fast vid planer och följa gemensamma regler. Nya intryck avleder uppmärksamheten och personen reagerar impulsivt utan så mycket eftertanke.

De får svårt att göra en sak färdigt.

De vanliga problemen vid ADHD – som att inte komma igång med sitt arbete och inte slutföra det man påbörjat – handlar oftast inte om planeringssvårigheter, utan om att den mentala energin och motivationen inte räcker till.

Positiva sidor

Det här handlar om människor med neuropsykiatrisk problematik men allt är inte av ondo och nästan allt har också en positiv sida. En del människor är intensiva, energiska, spontana, idérika, kreativa, nyfikna, intresserade och associationsrika.

Andra har ett exceptionellt utantillminne, stora specialkunskaper, är noggranna, punktliga och uthålliga.

Gemensamt för de flesta av dem är att de är originella tänkare – individualister som går sina egna vägar.

Personer med neuropsykiatriska svårigheter har många gånger kraft, energi och andra positiva tillgångar för omgivningen att tillvarata. Ibland kan de bete sig på ett sätt som av omgivningen uppfattas som besvärligt – samtidigt kan de visa intensiva, kärleksfulla känslor och uppfattas som mycket charmiga människor. Det blir sällan tråkigt med impulsiva och aktiva människor, alltid har de något på gång – det är ”gasen i botten”.

Överaktiviteten – med energi och entusiasm som följd – kan ha många fördelar. Vuxna människor har lättare att finna arbetsuppgifter och hobbyer som passar bättre med den egna personligheten. En viss hyperaktivitet kan komma väl till pass vid en krävande arbetsuppgift som snabbt behöver åtgärdas.

Människor med neuropsykiatriska svårigheter har ofta talanger och en positiv livsenergi att ta tillvara. Vi måste våga se människor för vad de faktiskt är!

Skolan

För att en person ska fungera bra i grupp så måste personen kunna vänta på sin tur, tåla motgångar, anpassa sig till andra och uppfatta andras budskap. Allt sådant som personer med neuropsykiatriska svårigheter har problem med.

Att inte lyckas är många gånger detsamma som att misslyckas. Den som misslyckas tidigt i livet grundlägger en dålig självbild.

Många barn har behov av att skolgången är anpassad under hela skoltiden.
I det fall det blir aktuellt att ta barnet från sin invanda skolmiljö och placera det i en ny klass, liten grupp eller enskilt med assistent är det av största vikt att ge barnet förutsättningar för att klara den nya inlärningssituationen. Misslyckas barnet ännu en gång är risken stor att barnet lägger skulden på sig själv.

Elever i behov av särskilt stöd har drabbats hårt av kommunernas besparingar och åtstramningar. Skolan räcker inte många gånger till för barn med neuropsykiatriska svårigheter.
Pedagogik
Pedagogiken vid neuropsykiatriska svårigheter går ut på att skapa en starkare struktur än vad man i vanliga fall har. Strukturen kan se olika ut för olika personer eftersom behoven är så skiftande. Det är viktigt att personen får känna att den lyckas med sina uppgifter.

Kravnivån måste anpassas efter personens individuella förmåga. Det gäller att hela tiden ligga steget före och vägleda personen så att alltför många misslyckanden undviks.

Motivationen spelar mycket stor roll. Att tvinga en person med neuropsykiatriska svårigheter att göra sådant den inte vill kan leda till nya misslyckanden som undergräver personens självkänsla ytterligare.

Lisbeth Iglum (norsk specialpedagog) skriver att man i pedagogiska situationer bör tänka på att inte försätta elever i en situation då de riskerar att förlora ansiktet. När man behöver leda en elev tillrätta eller lära den något kanske man kan göra det enskilt och se till att man undviker åhörare.

Hon anser att man måste lämna klassrummet och gå ut i verkligheten. Eleven kan då få erfarenheter av hur man förväntas bete sig i olika situationer.
Som lärare behöver man anpassa både inlärningsmaterial och klassrumsmiljö. Läroböcker är ofta alltför färg- och detaljrika och behöver förenklas genom kopiering, förstoring och färre moment per sida. Man behöver ta en uppgift i taget och även i högre grad använda sig av symboler. Miljön bör vara så enkel som möjligt för att eleven inte ska bli förvirrad genom alltför många intryck.

Iglum poängterar också vikten av att ofta ge positiv återkoppling i direkt anslutning till önskat beteende samt behovet av att öka elevens motivation till skolarbetet.

Att ha förmåga till inlevelse, vara konsekvent, ha förståelse för elevens situation, ha humor, inre trygghet, äkthet och disciplin är enligt Iglum viktiga förmågor vid gränssättning.
Mobbning
Barn med neuropsykiatriska funktionshinder mobbas i högre grad än andra barn. Många förstår inte de sociala signalerna och utsätter sig själva ibland för situationer där de riskerar att råka illa ut.

Människor som mobbas får sin självbild förstörd och självkänslan riskeras att skadas för all framtid.

Mobbning kan definieras som att en person upprepade gånger under en viss tid blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer.

Social omognad

Många personer med ADHD är självcentrerade och de ”sliter ut” vänner, skolkamrater och arbetskamrater genom sin intensitet. Impulsiviteten ger ett lättretligt humör, överreaktioner och misstolkningar av andras avsikter.

Det finns en rad svårigheter som förknippas med neuropsykiatriska funktionshinder. Svårigheter med att styra sina impulser och att inte ha ett fungerande bromssystem.

Denna mycket viktiga förmåga att kunna bromsa ligger till grund för en rad av våra förmågor, tex arbetsminnet. Arbetsminnet hjälper oss att imitera andra och lära oss av andras misstag vilket utgör en viktig social förmåga.

Bromsarnas bristfällighet bidrar till svårigheter med att följa uppgjorda regler och planer, ha förmåga till att vänta samt hantera besvikelser.
Samspelet med omgivningen påverkas också av att individen har svårt att uppmärksamma två saker samtidigt. Denna omogenhet i att relatera till andra finns ofta kvar ända upp i vuxenlivet och visar sig tex i svårigheter att lösa konflikter, tåla frustrationer samt planera utifrån mer långsiktigt ställda mål.

Ofta visar individen ända upp i vuxenlivet en omogenhet i sitt sätt att relatera, lösa konflikter, tåla frustrationer och att agera utifrån mer långsiktiga mål. Personer med ADHD upplever ofta små, vardagliga saker som svåra och frustrerande. Ofta kan de inte se saker i ett sammanhang eller lära sig av tidigare situationer. En del har svårt att ta ansvar för sitt eget beteende och agerande vilket kan leda till ensamhet och utanförskap.

Känslor

Personer med ADHD, oavsett ålder, är ofta lättirriterade och växlar blixtsnabbt från glädje till ilska.

Det förefaller också som barn behöver kraftfulla tillsägelser från de vuxna för att uppfatta att de har gjort något tokigt. Föräldrarna är ofta olyckliga över att barnen inte tycks reagera förrän de själva blivit väldigt arga efter att de har sagt till många gånger.
Det blir ofta en olycklig spiral av trots, aggressivt bemötande och upptrappade konflikter.

Barn med neuropsykiatriska svårigheter som växer upp i en miljö som inte känner till dess funktionshinder, eller som inte får förståelse för vad svårigheterna innebär, riskerar att utveckla känslomässiga störningar. Detta gäller inte bara den egna familjen, lika viktigt är att kamrater, släkt, förskolepersonal, skolpersonal etc har kunskap och förståelse om vad det innebär att leva med ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Tips för föräldrar

Bygg upp barnets självkänsla. En förutsättning för detta är att du själv känner att du duger som förälder trots omständigheterna. Barnet behöver mycket positiv feedback som motvikt mot alla misslyckanden det upplever.

* Ge belöningar i nära anslutning till att barnet gjort något bra. Försök bara så konsekvent som möjligt. Gäller även det omvända – reaktioner och följdverkningar ska komma i direkt anslutning till ett oacceptabelt beteende.

* Att negligera ett oönskat beteende är ibland effektivare än att reagera på det. Bra att ta till då man inom familjen upplever att man hamnat i ”onda cirklar”.

Undvik maktkamper

* Ofta förekommande, lindriga men konsekventa åtgärder fungerar bättre än stränga men mer sällan förekomna åtgärder.

* Be om hjälp. Skaffa barnvakt. Ägna dig åt sig själv.

Uppmärksamhetsstörning

Vid uppmärksamhetsstörning finns svårigheter med att rikta uppmärksamheten mot viktig information, hålla kvar den lagom länge, skifta den mot något annat och att dela den mellan olika saker samtidigt.

Ett vanligt problem vid uppmärksamhetsstörning är att man lätt störs av ovidkommande intryck samtidigt som man inte reagerar på det man borde. Efter ett störningsmoment behöver man också längre tid på sig än vad andra behöver för att kunna återgå till en arbetsuppgift.

Många har ofta svårt att både lyssna och titta samtidigt. För att kunna koncentrera sig på att lyssna kanske personen väljer att titta bort vilket kan misstolkas som att personen inte är intresserad av vad som sägs eller inte lyssnar.

Det är vanligt med överkänslighet mot vissa typer av ljud, tex plötsligt starka ljud eller ljudet från applåderande händer, en dammsugare eller rakapparat.

Den som har svårt att koncentrera sig kan ibland ”fastna” i det den gör. Personen blir uppslukad och koncentrerar sig alltför mycket på en enda sak. Detta kan man se hos personer som blir helt uppslukade av att tex spela TV- spel – de varken hör eller ser något annat.

Även bristande impulskontroll och svårigheter att planera räknas ibland som symtom på uppmärksamhetsstörning.
Pedagogik vid för låg aktivitetsnivå
En person som har svårt att hålla aktivitetsnivån uppe måste hela tiden vara i farten och uppleva nya spännande saker för att hålla uppmärksamheten och koncentrationen igång. De blir snabbt ouppmärksamma när något upprepas om igen.

De har lättare att koncentrera sig om de får hålla på med något annat under tiden som stimulerar nervsystemet. För att koncentrera sig på en arbetsuppgift så gör de fler saker samtidigt, tex pratar med någon, ritar figurer, lyssnar på radio, tittar på TV, vickar på stolen, trummar med fingrarna, nynnar etc.

De står ofta först i kön, om de överhuvudtaget köar. Alla situationer som innebär någon form av väntan och stillastående är för dem svåra att hantera eftersom uppmärksamheten så fort sjunker. När dessa personer väl finner något som är tillräckligt intressant för att fånga deras uppmärksamhet, ja då kan de totalt uppslukas av denna sysselsättning eller upplevelse. Hos barn kan man se detta när de spelar TV- eller dataspel. De blir ofta så uppslukade att de glömmer allt annat runt omkring dem. Vid sådana tillfällen kan det vara så pass svårt att fånga deras uppmärksamhet att man måste gå fram till dem och till och med röra vid dem för att de ska reagera.

Människor med låg aktivitetsnivå i nervsystemet har också svårt att uppfatta signaler från den egna kroppen. De kanske inte uppfattar att de är vara sig hungriga eller mätta, inte heller om de behöver gå på toaletten eller om de fryser eller är för varma.

Vårdbidrag

Ett funktionshindrat barn kräver mer tillsyn och detta merarbete kan ge en rätt till ett vårdbidrag från försäkringskassan.

Ett krav är att barnet behöver särskild tillsyn.
Vårdbidrag är en ersättning för förälderns merarbete för särskild tillsyn och vård. Merarbete kan vara all den tid man behöver för att förklara saker och ting för barnet, att hela tiden ligga steget före, att hjälpa barnet med saker som andra barn i samma ålder kan, att träna barnets färdigheter, alla kontakter med tex skola, behandling, läkarbesök etc, all den tid som man måste använda till att informera omgivningen om barnets funktionshinder.

Man kan få helt, tre fjärdedels, halvt eller en fjärdedels vårdbidrag.

Det gäller att vara så konkret och specifik som man kan. Försäkringskassan bedömer hur stor ersättning familjen har rätt till.

<< Tillbaka