Yihoo!

I förmiddags var jag på uppföljningsmöte i Benjamins skola och resultatet är lysande!

Han har gått på ALLA sina lektioner, han jobbar på bra, han är trevlig och samarbetsvillig och han klarar av sina mål!!!!

Jag är sååå glad! Äntligen!

Alla var chockade och öste beröm över Benjamin och soc beslutade att dra in både intensivstödjare (som B inte alls ville ha) och även den löpande kontakten med dem. Jag skulle höra av mig om jag behövde dem och det känns ju 100 gånger bättre än att behöva springa på möten där varje vecka!

Och Benjamin får se konsekvenserna av att han sköter skolan. Då ”försvinner” (nästan) alla jobbiga möten osv.

Dessutom fick jag beröm över att jag har en så trevlig, härlig och artig kille, vilket självklart glädjer mitt mammahjärta lite extra

Tänk om de hade lyssnat på mig redan för 1 1/2 år sedan!
Jag känner ju mitt barn bäst… Men ok, bättre sent än aldrig och visst kan väl även Benjamin ha vuxit upp lite.

Vi kör vidare på samma schema i 4 veckor till och sen plussar vi på någon timme på schemat. Han har kommit ikapp med massor och trivs superbra med att jobba med sin assistent så det känns kanon!

Det bästa med helg är sovmorgonen – visst?!

Igår mådde jag inte alls bra! Jag frös, hade värk i hela kroppen och mådde superilla. Magen lät som en jetmotor!
Jag trodde att jag skulle åka på jordens magsjuka men jag klarade mig visst? Idag mår jag iallafall bättre, än så länge.

Det känns som om jag varit ”halvsjuk” i snart en månad. Halvförkyld, halvmagsjuk osv… Jobbigt att inte känna sig på topp!
Halva grannskapet är sjuka, är det inte magsjuka så är det förkylningar.

Vi tillbringade hela eftermiddagen och kvällen i soffan och sängen igår, tittandes på massor av avsnitt av True Blood. Halvkass serie men rätt kul ändå…

Mitt på dagen igår hade vi ett möte på BUP och det är ju en historia i sig.

Vi fick låna Mias ena bil, Volvon, och vi drog iväg. Bilen hostade och hoppade hela vägen men fram kom vi till slut.
Vi träffade jordens segaste och skummaste läkare som inte sa ett ord. Han satt bara och stirrade på oss!
Kom iallafall fram till att vi ska avvakta med ytterligare medicinering men vi fick mer Melatonin utskrivet.

Sen var det tänkt att vi skulle äta lunch på McDonalds med Benjamin och storhandla på Ica Maxi, men så långt kom vi inte…

Vi fick inte igång bilen!
Den bara puttrade… Så jag och Benjamin fick gå ut och putta. Ut från parkeringen och ner för en liten backe. Höll tummarna för att den skulle hoppa igång där i backen men näää… Puttade vidare och hamnade i en bussfil (!) och till slut i en brant backe ner mot lasarettet. Nu då!?
Näää…. Host host, putter, putter, död bil!

Benjamin stackaren höll på att skämmas ihjäl när vi kom puttandes på bilen strax utanför huvudentren till lasarettet! Haha…
Han skulle aldrig mer åka bil sa han!

En snäll kille stannade och frågade om han skulle dra oss till närmaste mack och vi tackade ja men först skulle vi testa att hälla i reservdunken med bensin. Mia var bestämd på att det inte kunde vara slut på bensin, men se där, bilen hoppade igång och vi tog oss med nöd och näppe hem till parkeringen. Puh!

Eftersom det inte blev något storhandlande igår ska vi ge oss på det idag istället, men idag får vi låna en annan av Mias bilar.
Vi tänkte ta en sväng upp på Mekonomen också och köpa tändstift till Volvon. Får se om det gör susen!? Ja och BENSIN också då såklart!

Nu börjar det bli dags att åka. Vi ska handla mat för minst 2 veckor framåt så det kommer att ta ett tag att packa upp sen.
Vi (Jonas) ska ta och greja med Benjamins dator sen, den vill inte riktigt funka trots en massa nya snabba prylar i så vi misstänker att det kan vara windows7 som är boven. Vi får slänga i XP igen och testa…

Nä nu tycker jag allt att det är liiite för kallt ute!
Det kan gärna få vara några minusgrader så att vi slipper slasket men -15 är FÖR kallt!

Nu har vi ÄNTLIGEN fått tag på en iPhone 4S till Jonas. Efter mycket om och men och oseriösa säljare på Blocket.
Den ska plockas upp i Göteborg, tur att man har vänner lite spritt över landet!

Igår fick jag hem Benjamins närvarorapport från skolan (som kommer varje fredag) och titta! Det är såhär den ska se ut! *stolt mamma*

När det är så här kallt ute så vill inte Daniel vara utomhus speciellt långa stunder så det blir en hel del gosande. Här gosar han med Benjamin.

Men han är en förklädd liten djävul! Titta bara! Haha…

Idag fyller min minsta pojke hela 15 år och jag är mest glad över att han hann fylla innan han blir pappa!
Vi har köpt nya datordelar till honom i present och förhoppningsvis kommer paketet idag (det borde komma senast imorgon) och imorse fick han en iPhone 3GS av farfar och Maj-Lis och av mormor och morfar.

Tänk att min lilla kille blivit så stor! Och att jag aldrig blir äldre… konstigt det där…

Jag älskar dig Benjamin och hoppas att du får en fin dag!

Benjamins första dag i skolan efter lovet och efter vårt senaste möte…

Han hann vara där i en timme innan han kom hem, skitsur. Överenskommelsen vi gjorde på mötet, om en lektion med klassen (som han hatar) och en lektion med assistenten, har visst bytts ut mot 2 lektioner med klassen och en lektion med assistenten.

Inte en så stor grej kanske men det är det för BENJAMIN!
Man kan inte ändra sig, strula och inte hålla sina löften till honom – det funkar inte!

Han behöver STRUKTUR och de vet de om!
Han behöver veta i FÖRVÄG vad som gäller.

Därför kom vi även överens om (på mötet i tisdags) att jag ska få ett mail innan fredagen (idag) med hans nya schema så att både han och jag kan se exakt vilka lektioner han har och med vem.
Tror ni jag har fått något mail????

Det här är jätteviktiga saker för Benjamin som behöver tid att förbereda sig och ställa in sig mentalt på vad som ska hända.

Som ni förstår så gick han inte på den första lektionen med klassen idag…

Jag fick tillbaks honom till skolan men inte vet jag om han går på någon lektion… Jag sa ifrån ordentligt till honom, förklarade att vi skulle ju börja om nu och att han lovat att försöka.

Det känns så kluvet, att jag ska skälla på honom, när jag vet hur viktigt sånt här är för honom och det vet skolan också! Jag förklarade det så sent som i TISDAGS för sjutton!

Att det ska vara så jävla svårt!

Specialpedagogen ringde mig imorse och vill att jag ska komma ner om ett par timmar och skriva under åtgärdsplanen.
Vi får nog allt se hur det blir med den saken!

Suck…

Första dagen och jag är redan arg, less och förbannad!

Igår var jag på möte i skolan, igen, angående Benjamins skolgång.

Mötet började sisådär, rekorn hade inte räknat med att jag skulle vara med överhuvudtaget! (?)

Vi kom iallafall igång, jag, rektorn, Benjamin, en tanta från skolnämnden, den nya killen från soc och nån specialpedagog (som aldrig varit med på de tidigare mötena).

En och en halv timme senare hade vi kommit fram till att Benjamin får anpassad studiegång i 3-4 veckor till att börja med, en liten mjukstart, så att vi får se hur det går.

Det innebär att han ska börja halv tio på morgonen, gå en lektion med klassen, äta lunch i skolan och sen ha en lektion tillsammans med sin assistent Marie. Klockan ett slutar han och troligtvis blir det även en liten läxa per dag.

Vi ska ha ytterligare ett möte i början på februari för att se hur det har gått.
Jag hoppas och håller tummarna för att Benjamin är peppad nu!
Jag kommer att vara stenhård, de där två timmarna (lektionerna) per dag SKA han bara fixa!

Jag vill fortfarande att de ska skicka in en ny ansökan till Backafors i slutet på januari men hoppet om att få en plats där är inte så stort tyvärr.

Jag hoppas att skolsituationen kan vända nu för jag vet faktiskt inte vad vi ska oss till annars!?

Jag håller er uppdaterade….

Idag var vi många på mötet. Det var jag och Jonas, skolläkaren, Benjamins assistent Marie, hans lärare Torbjörn, rektorn, skolpsykologen, soc och skolsköterskan.

Vi hann inte hålla på längre än en halvtimme innan Jonas stormade ut från rektorns rum, tvärförbannad!

Som vanligt så var rektorn emot ALLA våra förslag och hon försökte som vanligt skylla på OSS. Hon letade efter alla små strån hon kunde gripa tag i för att slippa ta på sig ansvar.

Allt berodde på Benjamins trötthet (indirekt vårt fel då vi inte kan få honom att somna, eller vakna), han var deprimerad enligt henne (konstigt om det är så?) mm mm.

Jag förklarade att jag inte tänker vänta längre, jag tänker inte tappa min son helt pga skolans inkompetens!

Rektorn pratade om att Benjamin saknar motivation och jag försökte, än en gång, förklara att motivationen inte kommer att trilla ner från himlen en vacker dag, den måste jobbas fram.

Hur skulle hon själv känna om VARJE DAG på jobbet var ett misslyckande!?
Så har Benjamin mer eller mindre känt i snart 9 års tid!
Det tål att funderas på!

Då är det inte så konstigt att motivationen tryter!

Och den ENDA möjligheten att verkligen få honom att känna sig motiverad igen är att han får känna att han KLARAR det, att inte känna sig värdelös.

Det borde vem som helst kunna räkna ut! Speciellt de som jobbar inom skolan!

Benjamins egna önskemål om att få byta klass (han tror att han skulle trivas bättre i den andra åttan) avslogs direkt och rektorn kunde tydligen inte förklara varför på grund av sekretess.

Jag tog upp alternativet (det enda?) anpassad studiegång och rektorn sa på en gång att det var inte att tänka på i och med nya skollagen.

Öhhh!?
Vad faan, nu blev jag riktigt jävla arg!

Hur faan kan hon tycka att det är bättre att han har ca 80% frånvaro, alltid, utan att göra ett skit, än att han får anpassad studiegång och kan få bättre närvaro?
Det går inte in!

Efter mycket om och men hörde jag att jag hade både soc, skolläkare och assistenten på min sida.

Tjejen från soc (som för övrigt är den bästa vi haft där hittills) blev ganska upprörd på rektorn och påtalade att hon läst igenom hela skollagen nyligen och att det visst går att ha en anpassad skolgång och att Benjamin har RÄTT till det.

Efter ytterligare snack kom vi (rektorn) fram till att hon godkänner anpassad studiegång, fast bara en kort period.
Just nu skiter jag i vilket, ett steg i taget.

Sen var det dags att komma på hur den anpassade skolgången skulle se ut. Rektorn tyckte att vi skulle ta bort EN lektion om dagen!
Hallå!?

Vad är det hon inte har fattat?

Jag sa samma sak som jag sa i början av sjuan, för tre (!) terminer sedan:
Att han behöver börja med ytterst få timmar per dag, dels för att orka men framför allt för att återfå inspirationen och motivationen.

De andra höll med mig fullständigt vilket kändes skönt och till slut fattade nog rektorn att hon inte hade så mycket att komma med.

Jag har svårt att återberätta allt här men till slut kom vi iallafall fram till att han bara ska gå 2 lektioner per dag.
En lektion tillsammans med klassen innan lunch, sen lunch då han har tid att både äta och umgås lite med kompisar och sen ytterligare en lektion tillsammans med assistenten Marie.

Han kommer att börja klockan tio och sluta klockan ett och jag är övertygad om att han kommer att lära sig mer på de här två lektionerna per dag än han gör nu!

När han känner att det går bra och att han grejar skolan så kan man öka på lite i taget.

Rektorn försökte ta upp det här med medicinering igen men nu sa jag ifrån ordentligt. Det blir inget av med det!
Vi har testat och det är ingen lösning och jag tänker inte tvinga i mitt barn mediciner han inte vill ta bara för att skolan inte kan ta sitt ansvar!

Däremot ska Benjamin få insomningstabletter. Han känner ju ingen trötthet på kvällarna, han har svårt att komma till ro och bli trött som ”vi andra”. Säger ingen till så skulle han lätt kunna sitta uppe till fem på morgonen.
Hans kropp fungerar inte riktigt lika som våra… Han känner inte vissa känslor som vi. Trötthet, kyla, värme, stress etc.

Men på morgonen är han trött, oändligt trött.
Nu får han chansen att få sova ut lite och komma till skolan pigg och alert. Förhoppningsvis!

I eftermiddags hade vi ett snack med Benjamin om det vi kom fram till på mötet då han inte var med idag och han blev glad.
Nu hoppas jag verkligen att han försöker!

Jag har ganska stora förhoppningar….

Och jag tänker inte fundera på hur det blir efter rektorns ”veckor av anpassad studiegång” utan nu tänker jag njuta av att jag VANN!
Iallafall i några dagar, sen måste jag väl börja förbereda mig på vidare strider.

TACK för all peppning – det hjälpte! Yihooo!