Idag var vi många på mötet. Det var jag och Jonas, skolläkaren, Benjamins assistent Marie, hans lärare Torbjörn, rektorn, skolpsykologen, soc och skolsköterskan.

Vi hann inte hålla på längre än en halvtimme innan Jonas stormade ut från rektorns rum, tvärförbannad!

Som vanligt så var rektorn emot ALLA våra förslag och hon försökte som vanligt skylla på OSS. Hon letade efter alla små strån hon kunde gripa tag i för att slippa ta på sig ansvar.

Allt berodde på Benjamins trötthet (indirekt vårt fel då vi inte kan få honom att somna, eller vakna), han var deprimerad enligt henne (konstigt om det är så?) mm mm.

Jag förklarade att jag inte tänker vänta längre, jag tänker inte tappa min son helt pga skolans inkompetens!

Rektorn pratade om att Benjamin saknar motivation och jag försökte, än en gång, förklara att motivationen inte kommer att trilla ner från himlen en vacker dag, den måste jobbas fram.

Hur skulle hon själv känna om VARJE DAG på jobbet var ett misslyckande!?
Så har Benjamin mer eller mindre känt i snart 9 års tid!
Det tål att funderas på!

Då är det inte så konstigt att motivationen tryter!

Och den ENDA möjligheten att verkligen få honom att känna sig motiverad igen är att han får känna att han KLARAR det, att inte känna sig värdelös.

Det borde vem som helst kunna räkna ut! Speciellt de som jobbar inom skolan!

Benjamins egna önskemål om att få byta klass (han tror att han skulle trivas bättre i den andra åttan) avslogs direkt och rektorn kunde tydligen inte förklara varför på grund av sekretess.

Jag tog upp alternativet (det enda?) anpassad studiegång och rektorn sa på en gång att det var inte att tänka på i och med nya skollagen.

Öhhh!?
Vad faan, nu blev jag riktigt jävla arg!

Hur faan kan hon tycka att det är bättre att han har ca 80% frånvaro, alltid, utan att göra ett skit, än att han får anpassad studiegång och kan få bättre närvaro?
Det går inte in!

Efter mycket om och men hörde jag att jag hade både soc, skolläkare och assistenten på min sida.

Tjejen från soc (som för övrigt är den bästa vi haft där hittills) blev ganska upprörd på rektorn och påtalade att hon läst igenom hela skollagen nyligen och att det visst går att ha en anpassad skolgång och att Benjamin har RÄTT till det.

Efter ytterligare snack kom vi (rektorn) fram till att hon godkänner anpassad studiegång, fast bara en kort period.
Just nu skiter jag i vilket, ett steg i taget.

Sen var det dags att komma på hur den anpassade skolgången skulle se ut. Rektorn tyckte att vi skulle ta bort EN lektion om dagen!
Hallå!?

Vad är det hon inte har fattat?

Jag sa samma sak som jag sa i början av sjuan, för tre (!) terminer sedan:
Att han behöver börja med ytterst få timmar per dag, dels för att orka men framför allt för att återfå inspirationen och motivationen.

De andra höll med mig fullständigt vilket kändes skönt och till slut fattade nog rektorn att hon inte hade så mycket att komma med.

Jag har svårt att återberätta allt här men till slut kom vi iallafall fram till att han bara ska gå 2 lektioner per dag.
En lektion tillsammans med klassen innan lunch, sen lunch då han har tid att både äta och umgås lite med kompisar och sen ytterligare en lektion tillsammans med assistenten Marie.

Han kommer att börja klockan tio och sluta klockan ett och jag är övertygad om att han kommer att lära sig mer på de här två lektionerna per dag än han gör nu!

När han känner att det går bra och att han grejar skolan så kan man öka på lite i taget.

Rektorn försökte ta upp det här med medicinering igen men nu sa jag ifrån ordentligt. Det blir inget av med det!
Vi har testat och det är ingen lösning och jag tänker inte tvinga i mitt barn mediciner han inte vill ta bara för att skolan inte kan ta sitt ansvar!

Däremot ska Benjamin få insomningstabletter. Han känner ju ingen trötthet på kvällarna, han har svårt att komma till ro och bli trött som ”vi andra”. Säger ingen till så skulle han lätt kunna sitta uppe till fem på morgonen.
Hans kropp fungerar inte riktigt lika som våra… Han känner inte vissa känslor som vi. Trötthet, kyla, värme, stress etc.

Men på morgonen är han trött, oändligt trött.
Nu får han chansen att få sova ut lite och komma till skolan pigg och alert. Förhoppningsvis!

I eftermiddags hade vi ett snack med Benjamin om det vi kom fram till på mötet då han inte var med idag och han blev glad.
Nu hoppas jag verkligen att han försöker!

Jag har ganska stora förhoppningar….

Och jag tänker inte fundera på hur det blir efter rektorns ”veckor av anpassad studiegång” utan nu tänker jag njuta av att jag VANN!
Iallafall i några dagar, sen måste jag väl börja förbereda mig på vidare strider.

TACK för all peppning – det hjälpte! Yihooo!

… Ska jag på möte i skolan – igen!

Och nu jävlar! Nu är jag trött på deras slapphet!

Det händer verkligen INGET!
Vi försöker med allt vi kan och tar gärna emot hjälp utifrån men det är inte lätt att få allt att funka när inte skolan vill hjälpa till det minsta!

Det är ju DÄR problemet ligger – i skolan!
Mestadels iallafall….

Och det stör mig så jävla mycket när de inte vill ta något som helst ansvar!
Stoppa i ungen mediciner så blir allt bra, bara vi slipper göra något, speciellt inte något som kostar pengar!

Suck!

Jag VET vad som skulle hjälpa Benjamin. Jag KÄNNER mitt barn och jag har flera på min sida, bland annat BUP och soc, men lyssnar skolan för det? Näää…

Jag känner mig så jävla maktlös!

En placering av mitt barn, på familjehem eller hos fosterföräldrar, är det rätt? För att inte SKOLAN vill ta sitt ansvar?
Jag är sååå less på det här!

Händer det inget drastiskt på mötet idag tar jag hem Benjamin och börjar undervisa honom djälv!
Jag har redan skaffat hem kopior på alla hans böcker!

Och sen blir det en anmälan till skolverket.

Nu har de en sista chans på sig!

Dagen startade så bra…
Var ganska stel imorse men efter någon timme lättade det och jag kom iväg till jobbet.

Väl där fick jag ett tokryck. (Att jag aldrig lär mig!)
Jag storstädade hela köket och när jag var klar med det fortsatte jag med toaletten och kapprummet. Efter 5 timmars skurande, diskande, plockande och röjande slutade jag för dagen.
Nöjd med min insats (men än finns det att göra) åkte jag hem och sa till Sofia att imorgon lär jag väl må skit…

Jo tack, jag hann inte ens hem innan jag kände värken komma och det blev bara värre och värre.
Vovvepromenaden gick i slow motion och ALLT i HELA min kropp värker!

Det gör sååå ont så helst hade jag bara velat gräva ner mig och gråta.

Vad faan ska det här vara bra för???
Jag vill kunna leva som vanligt!!!

Jag är så förbannat jävla less på den här skiten! Skiten som snart har tagit ifrån mig all min livsglädje.
Jag kan inte planera någonting längre, jag kan inte vara med på roliga saker… Jag får avboka möten och aktiviteter. Inget känns längre kul, jag ser bara orkeslösheten och smärtan framför mig.

Inte ens den (enda hittills bokade) semesterveckan, Peace & Love, känns lockande. FAAN!
Jag ser bara en vecka av smärta framför mig!

Jag ger allt jag kan på jobbet och går dit när jag ska och försöker så gott jag kan, men sen då?
Ska all övrig tid tillbringas sittandes/ liggandes i soffan eller sängen, med värk?

Är det så man ska leva?
Jag vill ju så mycket!
Det bara pirrar i mig för att jag har så mycket jag vill göra. Varför ska man då ha en kropp som totalstrejkar?

Och varför blir det bara värre och värre?
Just nu är jag inne i en ”smärtperiod”, jag vet, men just därför känns allt så hopplöst!

I perioder kan jag ju ändå må rätt bra, men det är inte lätt att tänka så just nu.

Försökte förklara för Jonas idag. Hur hopplöst det känns att aldrig veta i förväg hur jag kommer att må, hur svårt det är att planera saker och hur ledsen jag blir av att inte orka följa med.
Jag vet ju att han helst ser att vi hittar på saker tillsammans.
Men nu får han göra allt skojigt själv för jag vill INTE att mitt mående ska gå ut över familjen mer än det redan gör.

Han är förstående och det är ok, men det känns ändå tungt…

Jag bara måste få klaga…
Jag vet att inget blir bättre av det men imorgon är jag på benen igen och förhoppningsvis mår jag lite bättre då. Jag är inte typen som ger upp!
Jag är van att kämpa!

Men det gör ju inte att jag också kan känna hopplöshet emellanåt…

Tänk om man kunde överföra känslan på någon, för bara några minuter. Bara för att ”få visa” hur det känns.
Det hade varit toppen!

För jag VET och FÖRSTÅR att det inte går att förklara för folk. En del försöker att förstå medan vissa inte ens VILL försöka.
Men även de som tror sig förstå och VILL försöka förstå gör det inte till 100%.
Hur ska dom kunna?

Det är en omöjlighet om man inte varit i samma situation själv, så enkelt är det!
MEN – jag tycker om människor som har EMPATI och FÖRSÖKER sätta sig in i andras situationer och LYSSNAR!

Just därför skulle jag vilja att det fanns ett sätt att överföra smärtan, tröttheten, känslan… till en annan person. DÅ kanske de skulle få en annan förståelse!?
De flesta skulle nog det iallafall….

Jag ska sluta klaga nu… Jag måste isäng… Strax…

Idag var Simon iväg till VC för att ta bort stygnen på handen. Det ser inte vidare snyggt ut men ärret kommer ju att blekna med tiden.
Klicka på pilen nedan för att se dagens foton.

[learn_more caption="Simons ärr just nu"] [/learn_more]

Jag fick förresten hem mitt smink från ELF idag, det jag beställde runt löning.
Tänk vad mycket man kan få för 200:- därifrån!! (Deon är från Willys och det fattas en eyeliner på fotot)

Blinka mår bättre, även om det kommer att ta ett tag innan såren är helt läkta och framför allt innan pälsen vuxit ut.

Igår fick hon plocka ur dräneringsrören!

(Kortet är taget medan rören satt kvar)

Sist men inte minst vill jag skicka en STOR kram till vännen Sandra. Puss, jag älskar dig!
Och även alla ni andra som finns där… när man behöver, som försöker förstå…. :heart22:

Imorse efter ett varmt bad påbörjade vi ”operation söndag”

Rengöra akvariet, byta lakan, tömma diskmaskinen, planera mat och dammsuga.
Och så fick jag ett ryck och klippte ner Maxi ganska rejält. Stackarn tycker ju att det är olidligt varmt här hemma så det kanske underlättar. Han ska ju iallafall inte ställas ut mer så…

Nu ska jag gå igenom en hög med papper och vänta på att Jonas kommer hem med maten.
Idag blir det hämtmat från Tzatziki! Grillad halloumi till förrätt och sen ska vi dela på en kolgrill special. Mmmmums!

Kvällen blir lugn.
Simon och Benjamin kommer hem efter trippen till Stockholm och vi kanske ser en film eller två och laddar upp inför kommande vecka.

Imorgon blir det en lång dag. Jag ska börja jobba en timme tidigare för att vi ska hinna med en foderutbildning innan vi öppnar och sen ska jag iväg på ett möte med Benjamin på förmiddagen.

Hoppas ni har en lugn och avkopplande söndag

Imorse klockan sju hade jag tvättstuga. Faan vad jag vill ha en tvättmaskin!!!
Ingen som har en till övers?

Framåt eftermiddagen tog jag med mig Benjamin och åkte in till stan en vända. Skönt att ”få” sminka sig lite och sätta på sig annat än mysbyxor.
Det blir gärna så när man går hemma, man lullar omkring här hemma i bara mys.

Fick ju även provsminka med det nya som kom från E.L.F idag.
Det blir nog en ny beställning inom kort, väntar bara på ytterligare en dag med fri frakt.

Vi gick förbi jobbet och jag köpte med mig jordens fulaste fågelhus. Ett hus som ingen velat köpa på mååånga år, så jag fick det till bra pris. Haha… Jag tror inte att fåglarna tittar speciellt mycket på själva huset de äter ifrån va?
Köpte även lite ”kokosnötter”, frön och talgbollar.
Hängde upp allt nu ikväll men nu sover väl de små. Jag hoppas att det är full rulle ute på altan imorgon bitti!

Sen gick vi och fikade, min son och jag. :heart22:
Vad jag älskar att ha lite kvalitetstid med mina barn! Som för övrigt börjar bli så stora!

Benjamin har träffat en tjej!!
Tänk dig, min lilla kille kommer gående med sin tjej, hand i hand! Eller som igår när jag kom ner till skolan för ett möte. Då stod de i korridoren och hånglade!
Ja så kan det gå!
Söta är de iallafall!

Handlade lite på vägen hem och sen var det dags för middagslagning.
Idag bjöd ”Värdshus Saija” på kycklinggryta med kokosmjölk, matlagningsgrädde, en skvätt chili och en bit mögelost. Spännande kombination!

Min man (häftigt! min man! MAN! Förstår ni? Haha, knappt så att jag gör det! Säger ofta fel… min sambo… Men nej, nu är han min :heart22: man!)
Jo, min man, han är lite bortskämd nu när jag är hemma hela dagarna.

När han kommer hem från jobbet står jag och lagar mat eller så står redan maten på bordet. Hemmet är städat (eller iallafall ihopplockat) och hundarna är rastade, så han kan sätta sig och äta och sen bara slappa resten av kvällen.

Det får inte bli en vana bara för på fredag börjar jag jobba igen.

Jag längtar tillbaks! Även fast jag mår sååå mycket bättre nu, men jag hoppas verkligen att det håller i sig!
Nu är jag hemskt trött och kroppen värker. Det känns direkt när jag ”gjort lite mer än vanligt”.

Nä nu ska jag sluta svamla och hoppa till sängs istället. Sov gott alla ni där ute!

Sandra kom och hämtade mig tidigt imorse och vi åkte till Lugnet för premiärdoppet.
Vad skönt det var! Och vad dålig kondis jag har!

Jag kom hem och gick ut med vovvarna och hann inte mer än att sätta mig innan jag fick ett sms av Simon som sa att han hade jätteont i sin hand.
Jag ringde ju ortopeden för flera dagar sedan och de skulle återkomma med en tid men eftersom han hade så jätteont och dessutom kramper i fingrarna så tyckte jag att det var bäst att få det kollat.
Mötte upp Simon i stan och vi tog bussen till akuten.

Efter en och en halv timme i väntrummet kommer det fram en sköterska och berättar att vi enligt datorn ska ha fått en tid för undersökning via post.
Jag förklarade att vi inte alls hade fått det men han tyckte att vi skulle återkomma på den tiden, men inte ens han kunde se NÄR det var. Tills dess, när nu det blir, ska Simon äta en massa värktabletter.
Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge nu…

Fick dessutom hem papper från Dalatrafik idag där det stod att de avslagit vår ansökan om reseersättning för resorna till och från Uppsala två gånger då Simon opererades!
Det stod inte ens varför! Jag fattar ingenting….? Måste ringa dit imorgon.

Lagade egen kebabtallrik till middag idag och det blev jättegott!
Sen skrev jag i papper om att byta vårdcentral. Vi byter hela familjen, känns bäst så…

Scannade in skolfotona på Benjamin också…
Min fina fina pojk! :heart22:

Nu ska vi hämta den sista tvätten från tvättstugan. 8 maskiner blev det idag – sedan i lördags!!!!! :shocked:

Natti natti…!

…Att skriva några rader medan pojkarna (Jonas och Wille) sitter ute på altan och snackar skit. :-P

Jahapp, så var helgen slut! – Igen!

Jag har haft en supertrevlig helg! Mimikryspelningen i Rättvik igår var toppen, cirkusen var rolig och förfestandet med ungdomarna på vår altan samt den korta trippen till Seaside.

Vi har även hunnit med att sälja Darling, sista valpen. Hon har flyttat till en jättego familj i Bollnäs och jag hoppas att vi kommer att höra ifrån alla våra valpköpare snart, i både bild och text.

Vad har vi annars pysslat med idag?
Inte så mycket. Sovmorgon, lite städning och en jäkla massa tvätt, valpförsäljning, fixat med hundratals foton, slappat, gått promenad…

Benjamin mår bättre och ska äntligen till skolan imorgon. Jag mår också bättre fast jag hostar fortfarande och måste använda nezeril nattetid för att få luft, men det går framåt.

Nu väntar en veckas jobb innan det är helg igen och äntligen ROCKSTAD FALUN!

Vi har så mycket skojigt att se fram emot i sommar och det känns så himla kul!