Idag fyller vår B-kull 5 år!

HIPP HIPP HURRA!

Ett stort grattis till Blinka, Blomma, Bizon och Baltazar!

Fina Blomma som kommer till oss på fredag för att stanna här några veckor då matte åker på semester

Dagen startade så bra…
Var ganska stel imorse men efter någon timme lättade det och jag kom iväg till jobbet.

Väl där fick jag ett tokryck. (Att jag aldrig lär mig!)
Jag storstädade hela köket och när jag var klar med det fortsatte jag med toaletten och kapprummet. Efter 5 timmars skurande, diskande, plockande och röjande slutade jag för dagen.
Nöjd med min insats (men än finns det att göra) åkte jag hem och sa till Sofia att imorgon lär jag väl må skit…

Jo tack, jag hann inte ens hem innan jag kände värken komma och det blev bara värre och värre.
Vovvepromenaden gick i slow motion och ALLT i HELA min kropp värker!

Det gör sååå ont så helst hade jag bara velat gräva ner mig och gråta.

Vad faan ska det här vara bra för???
Jag vill kunna leva som vanligt!!!

Jag är så förbannat jävla less på den här skiten! Skiten som snart har tagit ifrån mig all min livsglädje.
Jag kan inte planera någonting längre, jag kan inte vara med på roliga saker… Jag får avboka möten och aktiviteter. Inget känns längre kul, jag ser bara orkeslösheten och smärtan framför mig.

Inte ens den (enda hittills bokade) semesterveckan, Peace & Love, känns lockande. FAAN!
Jag ser bara en vecka av smärta framför mig!

Jag ger allt jag kan på jobbet och går dit när jag ska och försöker så gott jag kan, men sen då?
Ska all övrig tid tillbringas sittandes/ liggandes i soffan eller sängen, med värk?

Är det så man ska leva?
Jag vill ju så mycket!
Det bara pirrar i mig för att jag har så mycket jag vill göra. Varför ska man då ha en kropp som totalstrejkar?

Och varför blir det bara värre och värre?
Just nu är jag inne i en ”smärtperiod”, jag vet, men just därför känns allt så hopplöst!

I perioder kan jag ju ändå må rätt bra, men det är inte lätt att tänka så just nu.

Försökte förklara för Jonas idag. Hur hopplöst det känns att aldrig veta i förväg hur jag kommer att må, hur svårt det är att planera saker och hur ledsen jag blir av att inte orka följa med.
Jag vet ju att han helst ser att vi hittar på saker tillsammans.
Men nu får han göra allt skojigt själv för jag vill INTE att mitt mående ska gå ut över familjen mer än det redan gör.

Han är förstående och det är ok, men det känns ändå tungt…

Jag bara måste få klaga…
Jag vet att inget blir bättre av det men imorgon är jag på benen igen och förhoppningsvis mår jag lite bättre då. Jag är inte typen som ger upp!
Jag är van att kämpa!

Men det gör ju inte att jag också kan känna hopplöshet emellanåt…

Tänk om man kunde överföra känslan på någon, för bara några minuter. Bara för att ”få visa” hur det känns.
Det hade varit toppen!

För jag VET och FÖRSTÅR att det inte går att förklara för folk. En del försöker att förstå medan vissa inte ens VILL försöka.
Men även de som tror sig förstå och VILL försöka förstå gör det inte till 100%.
Hur ska dom kunna?

Det är en omöjlighet om man inte varit i samma situation själv, så enkelt är det!
MEN – jag tycker om människor som har EMPATI och FÖRSÖKER sätta sig in i andras situationer och LYSSNAR!

Just därför skulle jag vilja att det fanns ett sätt att överföra smärtan, tröttheten, känslan… till en annan person. DÅ kanske de skulle få en annan förståelse!?
De flesta skulle nog det iallafall….

Jag ska sluta klaga nu… Jag måste isäng… Strax…

Idag var Simon iväg till VC för att ta bort stygnen på handen. Det ser inte vidare snyggt ut men ärret kommer ju att blekna med tiden.
Klicka på pilen nedan för att se dagens foton.

[learn_more caption="Simons ärr just nu"] [/learn_more]

Jag fick förresten hem mitt smink från ELF idag, det jag beställde runt löning.
Tänk vad mycket man kan få för 200:- därifrån!! (Deon är från Willys och det fattas en eyeliner på fotot)

Blinka mår bättre, även om det kommer att ta ett tag innan såren är helt läkta och framför allt innan pälsen vuxit ut.

Igår fick hon plocka ur dräneringsrören!

(Kortet är taget medan rören satt kvar)

Sist men inte minst vill jag skicka en STOR kram till vännen Sandra. Puss, jag älskar dig!
Och även alla ni andra som finns där… när man behöver, som försöker förstå…. :heart22:

Idag har det inte alls varit någon bra dag. Jag är helt slut, trött hela tiden och kroppen värker konstant. Jag ser INTE fram emot en dag på jobb imorgon…

Igår kväll blekte och färgade jag Paulinas hår och resultatet blev faktiskt riktigt bra.
Inte lätt att bleka ett hår som har en utväxt på 2-3 cm, en mörk färg (både mörkbrunt och mörklila) i sen förut och även rosa slingor!

Jag blekte det i 2 omgångar och efter omgång två var utväxten kritvit, nästan mot det gröna hållet, medan det andra håret mer var orange! :shocked:

Men efter blekningarna hade jag i en färg, typ askblond och som sagt, resultatet blev bra! Lite ljusare slingor i det, eller bara lite solblekt, så blir det kanon!

Efter vovvarnas morgonpromenad imorse var det dags för HUNDSPA.
Passade på idag då det är mildare väder ute…
Alla tre duschades ordentligt och tvättades med både schampoo och balsam innan de fick ligga och torka i några timmar.

Sen tog jag tag i borstningen. Oh jösses… jag fick en halv hund över i bara päls!
Men nu är de fluffiga och fina och doftar kokos!

På tal om päls…

Vår lilla Blinka har inte mycket kvar av sin päls!
Idag fick de åka in med henne till Torkel IGEN!Det hade blivit ännu en infektion och de fick söva henne igen och sätta in nya dräneringsrör.

Klicka nedan för att se dagens bild på henne. Känsliga varnas!

[learn_more caption="Klicka på pilen för att se bilden"] Klicka på bilden för att förstora [/learn_more]

Till middag idag åt vi gårdagens chili con carne som jag gjorde på beställning för att Simon blev sugen. Mycket chili ska det vara och idag gjorde jag eget vitlöksbröd till – Mums!

Jonas har åkt iväg till Avesta på Mimikrys releaseturné. Jag hade också velat följa med men jag mår verkligen pissdåligt och hade inte orkat.
Det är så :damn: trist att behöva avstå från allt roligt!
Allt man orkar är jobb och delvis hemmet, sen är man helt slut som människa.

Nu ska jag ta och sova så jag kommer upp imorgon bitti. Natti!

Läser hos mamma och ser att de än en gång fått åka in med lilla Blinka!

Mamma och Hasse kände en knöl på Blinka och ringde veterinären Torkel igen och fick komma på ett besök.

Här har dom rakat henne ännu mer, stackaren, o man ser tydligt en bulle med en liten prick i.
Antagligen har det varit ett bett där också, bara mycket mindre…
Hur som helst så bedömde Torkel att eftersom hon inte ömmade alls så kunde svullnaden gå tillbaka av sig själv. Det är sårvätska i svullnaden men alltså inte var.

De fick åka hem utan att sticka hål på stackars lillflickan, puh, tack o lov, och nu får vi hoppas att det ger med sig av sig självt. Dessutom äter hon fortfarande penicillin och det kanske också hjälper till.

I fredags fick Blinka äntligen ta bort dräneringsrören ur såren!

Inte så glad tjej…

Stressad liten tös, snart pälslös

Närbild

(Fotona har mamma tagit)

Nu får vi hoppas att såren läker på fint (Blinka får både antibiotika, salva och smärtstillande) och att pälsen växer ut så att hon blir sig själv igen! :heart22:

Just när jag hade kommit till jobbet idag ringde mamma och hade tråkiga nyheter.

Loppan, deras ena hund, en petit basset griffon vendeen, hade bitit vår Blinka – igen!

Blinka är alltså vår hund (på papper), en valp från vår B-kull som vi behöll och som fick flytta hem till mamma och Hasse på foder. Vi fick en kull efter henne förra året och Blinka är alltså Diinos mamma.

Samma sak hände för nästan precis ett år sedan (här hos mamma kan ni läsa mer om den händelsen >>) då Loppan och Blinka hamnade för nära varandras matskålar.
Det var första gången Loppan visade ett aggressivt beteende och alla undrade nog vad det kom ifrån för hon har alltid varit en lugn, go och snäll tjej.

Blinka förra julen

Blinka kryade på sig och vardagen med vovvarna funkade fint efter incidenten…

Men igår var det då dags igen.

Mamma skriver på sin blogg:
På kvällen när Hasse kom hem stod hundarna som vanligt i givakt i hallen för att hälsa honom välkommen hem.
När de gjort det började bägge nosa på något på golvet och plötsligt bara small det!
Blinka skriker och Loppan sitter fast i henne. Hasse kastar sig mellan hundarna och ramlar huvudstupa på golvet men lyckas sedan sära på hundarna.

Det visade sig vara allvarligare än vi trott, Loppan hade bitit tvärs igenom skinnet runt nacken.
Vi pratade med veterinären som sa att hon ansåg situationen vara ohållbar. Man måste kunna lita på att hundarna kommer överens och att man kan lämna dem hemma tillsammans. Eftersom detta inte var första gången fanns förstås inga garantier för att det inte skulle hända igen och det är tydligen inte alltför ovanligt att tikhundar ryker ihop, ibland även om det är mor och dotter.

Idag fick Blinka opereras igen. Hon är rakad på halsen och i såren sitter det 4 dräneringsrör.

Lilla :heart22:

Mamma och Hasse beslutade att låta Loppan få somna in.
Det går inte att ha 2 hundar som inte kommer överens och vem vet hur illa det hade kunnat gå om inte mamma och Hasse varit hemma?

Ingen kan nog förstår VARFÖR Loppan gjorde som hon gjorde, varför hon inte ”varnade” innan, morrade, visade tänder eller visade några som helst tecken på att hon var missnöjd och arg.

De har tagit helt rätt beslut. Loppan skulle ha blivit 10 år i år och det är svårt att omplacera en äldre hund och ännu svårare då man måste berätta vad som hänt.
Många spekulationer om att Loppan kanske hade ont någonstans eller inte mådde helt bra finns också…

Men, även om beslutet var helt riktigt så känns det givetvis tungt, både för mamma och Hasse men även för mig. Loppan har funnits länge och hörde till familjen.
Ja ni som har djur vet hur det är….

Just nu önskar jag bara att lilla Blinka kryar på sig och inte får allt för stora men efter händelsen.
Men jag tror att det kommer att ordna sig med all den kärlek och omvårdad hon får.

R.I.P Loppan och KRYA PÅ DIG BLINKAGUMMAN!! :heart22: :heart22: :heart22:

Nu har jag äntligen kopplat in skrivaren och scannern till min dator och fått tummen ur och scannat in fotona på hundarna som vi tog i våras.

3 på rad Blinka, Maxi och Candie

Blinka

Candie

Maxi

Visst är de fina, våra små vovvar!

Benjamin blev utskriven igår förmiddag efter att läkaren tittat på honom. Halsen ser ut som den ska efter en operation men det är ju öppna sår så han ska vara lite försiktig med vad han stoppar i sig. Maten får inte vara för varm eller alltför kryddad.

Han måste vara under uppsikt i 3 dagar till på grund av blödningsrisken så jag blir hemma i början på veckan eftersom Jonas tog ut VAB tisdag och onsdag i förra veckan.

Jag vaknade och var dunderförkyld igår och inte blev det bättre av att åka till jobbet, men det gick och när jag kom hem var mamma och Hasse här.
Vi grillade tillsammans och sen åkte de hem – med Blinka! Gissa om min mamma är lycklig nu – att ha fått hem sin prinsessa! 8-)

På kvällen hade tjejerna vattenkrig ute på gården… Det var riktigt varmt och skönt!
Årets första riktiga sommardag!

Vad SKÖNT med en ledig helg!
Idag hade vi en lååång sovmorgon. Slappade hela förmiddagen med datorn och flera liter kaffe innan vi fick för oss att åka och handla.

Drog iväg till Borlänge och gick in på Rusta och fyllde på förråden med tandkräm, tvättmedel, schampo, balsam, tvål och andra förnödenheter.
Kilade in en snabbvända på Kupolen med innan vi åkte hemåt igen.

Väl hemma blev det städning och tacos till middag. :?:

Kroppen har ingen bra dag idag. Jag kan knappt gå!
Efter trippen idag fick jag superont så städningen var en plåga. :grin: Är så less på denna ständiga värk!

Valparna mår bara fint. De växer så det knakar och imorgon blir de en vecka gamla och då ska jag väga dem igen. Blinka ska få sig ett bad imorgon med, det behövs.
Ni kan läsa mer om valparnas utveckling och titta på nya foton här >>