Dagen startade så bra…
Var ganska stel imorse men efter någon timme lättade det och jag kom iväg till jobbet.

Väl där fick jag ett tokryck. (Att jag aldrig lär mig!)
Jag storstädade hela köket och när jag var klar med det fortsatte jag med toaletten och kapprummet. Efter 5 timmars skurande, diskande, plockande och röjande slutade jag för dagen.
Nöjd med min insats (men än finns det att göra) åkte jag hem och sa till Sofia att imorgon lär jag väl må skit…

Jo tack, jag hann inte ens hem innan jag kände värken komma och det blev bara värre och värre.
Vovvepromenaden gick i slow motion och ALLT i HELA min kropp värker!

Det gör sååå ont så helst hade jag bara velat gräva ner mig och gråta.

Vad faan ska det här vara bra för???
Jag vill kunna leva som vanligt!!!

Jag är så förbannat jävla less på den här skiten! Skiten som snart har tagit ifrån mig all min livsglädje.
Jag kan inte planera någonting längre, jag kan inte vara med på roliga saker… Jag får avboka möten och aktiviteter. Inget känns längre kul, jag ser bara orkeslösheten och smärtan framför mig.

Inte ens den (enda hittills bokade) semesterveckan, Peace & Love, känns lockande. FAAN!
Jag ser bara en vecka av smärta framför mig!

Jag ger allt jag kan på jobbet och går dit när jag ska och försöker så gott jag kan, men sen då?
Ska all övrig tid tillbringas sittandes/ liggandes i soffan eller sängen, med värk?

Är det så man ska leva?
Jag vill ju så mycket!
Det bara pirrar i mig för att jag har så mycket jag vill göra. Varför ska man då ha en kropp som totalstrejkar?

Och varför blir det bara värre och värre?
Just nu är jag inne i en ”smärtperiod”, jag vet, men just därför känns allt så hopplöst!

I perioder kan jag ju ändå må rätt bra, men det är inte lätt att tänka så just nu.

Försökte förklara för Jonas idag. Hur hopplöst det känns att aldrig veta i förväg hur jag kommer att må, hur svårt det är att planera saker och hur ledsen jag blir av att inte orka följa med.
Jag vet ju att han helst ser att vi hittar på saker tillsammans.
Men nu får han göra allt skojigt själv för jag vill INTE att mitt mående ska gå ut över familjen mer än det redan gör.

Han är förstående och det är ok, men det känns ändå tungt…

Jag bara måste få klaga…
Jag vet att inget blir bättre av det men imorgon är jag på benen igen och förhoppningsvis mår jag lite bättre då. Jag är inte typen som ger upp!
Jag är van att kämpa!

Men det gör ju inte att jag också kan känna hopplöshet emellanåt…

Tänk om man kunde överföra känslan på någon, för bara några minuter. Bara för att ”få visa” hur det känns.
Det hade varit toppen!

För jag VET och FÖRSTÅR att det inte går att förklara för folk. En del försöker att förstå medan vissa inte ens VILL försöka.
Men även de som tror sig förstå och VILL försöka förstå gör det inte till 100%.
Hur ska dom kunna?

Det är en omöjlighet om man inte varit i samma situation själv, så enkelt är det!
MEN – jag tycker om människor som har EMPATI och FÖRSÖKER sätta sig in i andras situationer och LYSSNAR!

Just därför skulle jag vilja att det fanns ett sätt att överföra smärtan, tröttheten, känslan… till en annan person. DÅ kanske de skulle få en annan förståelse!?
De flesta skulle nog det iallafall….

Jag ska sluta klaga nu… Jag måste isäng… Strax…

Idag var Simon iväg till VC för att ta bort stygnen på handen. Det ser inte vidare snyggt ut men ärret kommer ju att blekna med tiden.
Klicka på pilen nedan för att se dagens foton.

[learn_more caption="Simons ärr just nu"] [/learn_more]

Jag fick förresten hem mitt smink från ELF idag, det jag beställde runt löning.
Tänk vad mycket man kan få för 200:- därifrån!! (Deon är från Willys och det fattas en eyeliner på fotot)

Blinka mår bättre, även om det kommer att ta ett tag innan såren är helt läkta och framför allt innan pälsen vuxit ut.

Igår fick hon plocka ur dräneringsrören!

(Kortet är taget medan rören satt kvar)

Sist men inte minst vill jag skicka en STOR kram till vännen Sandra. Puss, jag älskar dig!
Och även alla ni andra som finns där… när man behöver, som försöker förstå…. :heart22:

Jag fick ingen sovmorgon idag heller, halv åtta vaknade de små, men jag har iallafall fått sova några timmar längre inatt.

Nu har vi valpsäkrat hela hemmet så gott vi kunnat och valparna är med oss hela tiden. Då håller de sig lugnare på natten.

Wille med familj kom och hälsade på och fikade med oss ute i solen på altan.
Ungefär samtidigt kom valpspekulanter från Bollnäs och tittade Darling.

När de hade åkt gick vi till lekparken med Willes och Sofias barn och när de åkte hemåt gick vi ner till affären för att handla lite middagsmat.

Jag har färgat håret idag. Vilken tid det tar!
Först färgade jag det svarta, sen la jag i en blekning i mitten. Efter ännu en blekning la jag i det rosa.
Det tog totalt över 4 timmar!
Men nu ser det bättre ut, ingen utväxt och inte lika urblekt. Skönt att ha det gjort…

Imorgon ska jag klippa mig – äntligen! Det är 3 månader ser sist.
Jag ska klippa mig på en ganska nyöppnad salong i Falun, Rock It. Men frissan som jag ska till, Anna, har klippt mig förut så jag hoppas att jag blir nöjd även denna gång.

Imorgon är jag ledig och jag ska hinna med mycket. Frissan, kvartsamtal med Simons lärare, valpgos och barngos eftersom både Benjamin och Paulina är lediga från skolan imorgon.

Och jag måste troligtvis till vårdcentralen med Benjamin. Han har utslag över hela kroppen. Små röda prickar som liknar röda hund!
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de trodde att det var en allergisk reaktion efter en svår virusinfektion och det kan ju stämma eftersom han varit sjuk i en vecka, med ont i halsen och hög feber. Men de tyckte iallafall att jag skulle ta honom till vårdcentralen.
Typiskt OM det skulle vara röda hund för han ska nämligen vaccineras den 18:e, mot just röda hund!

Nu sover valparna så då ska även jag passa på! Godnatt!